Madagaskar: Berättelsen om Clara

MDG_2016_Antsirabe_075_Clara_After_026_web.jpg

När Clara föddes med läpp-, käk- och gomspalt blev hennes mamma rädd och förtvivlad. Hon vågade inte amma sin dotter, hon kände skuld och hon kunde inte knyta an till flickan. I den lilla byn uppe på Madagaskars högland viskade och pratade grannarna bakom ryggen på henne.

Två år senare lämnade hon Clara, Claras nyfödde lillebror och sin man. Hon stod inte ut med skammen. Innan hon gav sig av frågade hon om hon fick ta med sig sonen, som fötts utan ansiktsmissbildning, men Claras pappa, Dede, vägrade släppa ifrån sig pojken. Samma dag som hon gav sig av, bestämde sig Dede för att göra allt som stod i hans makt för att hjälpa Clara. Han skulle se till så att hon fick uppleva kärlek – snarare än avsky och misstänksamhet.

Nu har Clara hunnit fylla nio år – och hon visar sig vara riktigt charmtroll, med ögon som glittrar. Vi träffar henne och hennes pappa vid den lokala vårdcentralen i en liten by längs den väg som slingrar sig från staden Antsirabe, vidare upp mot Madagaskars vackra, men torra, högland. Clara och Dede har gått över bergen i två timmar, barfota i den röda sanden. Det var här på vårdcentralen som de fick se affischerna om läkarteamet som skulle komma från Operation Smile, en organisation, som de fick höra, hjälper barn som Clara med en kostnadsfri operation.

När de såg före- och efterbilderna på barn som fått en operation, förstod de att det fanns möjlighet att få hjälp. De förstod också att en operation skulle betyda allt för Clara, men också för hennes pappa.

– Jag skulle vara den lyckligaste pappan i världen, säger Dede och ler.

När far och dotter går genom byn får de en svans av barn efter sig som stirrar på Claras läppspalt. Clara är van, men blir ändå ledsen och går med sänkt huvud som om hon kunde gömma sig från de nyfikna blickarna. I skolan blir Clara hånad och mobbad; barnen retar henne eftersom hon inte kan göra sig förstådd.

– De förstår inte vad hon försöker säga, så hon undviker att gå ut och går sällan till skolan, säger hennes pappa sorgset.

En vecka senare sitter Clara och hennes pappa i den minibuss som Operation Smile ordnat, på väg till ett patientboende i storstaden Antsirabe. Här har över tre hundra patienter och deras familjer samlats för att dagen därpå genomgå en hälsoundersökning vid det statliga sjukhuset, där Operation Smile lånat några salar för att genomföra sitt medicinska uppdrag.
Alla familjer har fått information om att ett stort internationellt team av läkare, sjuksköterskor och specialister kommer att vara på plats under tio dagar och erbjuda kostnadsfria operationer – främst för barn men även för vuxna med spalt. Alla hoppas de nu på att få en operation och ett nytt liv.

Hälsoundersökningarna, som har förberetts av det medicinska teamet, genomförs i olika steg. Clara blir noggrant undersökt – och lyckan är stor när hon och Dede nästa dag får ta emot beskedet att hon är ett av de 160 barn som kommer att få en operation.

Kvällen före operationen sover Clara över på sjukhuset. För första gången i sitt liv får hon borsta tänderna med en riktig tandborste och hon somnar förväntansfull och nyfiken.

Nästa morgon får Clara besöka Operation Smiles lekterapeut. Här förbereds alla barn som ska opereras på vad som kommer att hända. Clara får ”leka doktor” och sätta en narkosmask över ansiktet på en docka, innan hon gör samma sak på sig själv. Hon prövar att andas in djupt, så som hon just fått lära sig.

Efter en stund kommer Jonas Wanbro, narkosläkare och en av Operation Smiles svenska volontärer, och hämtar Clara. Han tar henne i handen och hälsar med ett “salama”, som betyder hej på malagassiska. Tillsammans går de till operationsrummet. Clara, som har längtat efter den här stunden, verkar till synes oberörd. Hon får hjälp att sitta upp på operationsbordet och att placera den välbekanta narkosmasken över munnen. Snart sover hon tungt.

Petra Peterson, svensk plastikkirurg och volontär för Operation Smile, har förberett operationen noga. Det är en svår uppgift, för Claras dubbelsidiga läppspalt är djup och påverkar även näsan. Petra ritar med en märkpenna små prickar på huden och börjar därefter det känsliga arbetet med att sy ihop lager efter lager. Det påminner om ett pussel; alla bitar finns där – de behöver bara fogas samman.

Under tiden har Claras pappa Dede tålmodigt väntat utanför operationsrummet. Nu är det äntligen dags för honom att få se Clara. Han är orolig, men så fort han får se henne släpper oron. Hans lilla dotter ser så annorlunda ut, så vacker.

Åtta månader senare har vi än en gång stämt möte med Dede och Clara på deras lokala vårdcentral. Den här gången är allting annorlunda; Clara tittar inte längre ner för att undvika andras blickar. Tillsammans går vi den långa stigen över kullar och risfält, på väg mot Claras skola. Clara nästan springer framför oss – stolt över att få visa oss sina vänner.

I Claras klassrum är det fullt av barn i små träbänkar. Här finns inget elektriskt ljus, bara dagsljus som sipprar in genom den öppna dörren och genom fönstren. Läraren håller en lektion i franska. Clara sätter sig bredvid två flickor i sin egen ålder. Hon ler stort och strålar av glädje. Bara två små ärr på överläppen avslöjar att hon tidigare lidit av läpp-, käk- och gomspalt. Så snart lektionen är över rusar barnen ut för att leka. Clara håller sin kompis i handen, fnissar och skrattar.

– När vi kom hem från sjukhuset efter operationen blev alla i byn helt tagna av att se henne. Hon såg så annorlunda ut, som en annan person. Jag berättade att det var tack vare Operation Smile, säger Claras pappa.

Familjen förbereder sig nu för en ny resa till Antsirabe för att operera Claras gomspalt, eftersom Operation Smile är tillbaka för ytterligare ett uppdrag. Dede berättar för oss hur stolt han är över sin dotter och om hur hon hoppas kunna utbilda sig till läkare för att själv få hjälpa andra barn med spalt. Claras mamma är fortfarande borta. Dede är dock omgift och har nya barn – varav ett föddes samma dag som Clara fick sin första operation. Efter nio år av hopplöshet känner Dede hopp och lycka igen.

– Tänk, att samma dag som min äldsta dotter fick sitt nya leende, välsignades jag med ännu ett barn.

//


 


 

 

 

 

“Varje barn som föds med en ansiktsmissbildning är vårt ansvar. Om vi inte tar hand om det barnet, finns det ingen garanti för att någon annan kommer att göra det.

- Kathy Magee, grundare Operation Smile