Nicaragua: Vård för en ljusare framtid – berättelsen om Iris, del 1

 

Så snart Iris och hennes mamma Sandra klivit av bussen på stationen i Managua, gömmer Iris sitt ansikte. De går tillsammans genom trängseln; Iris tätt bakom sin mamma, med ena handen på hennes axel och den andra för sin egen mun. Hon fixerar blicken rakt framåt för att undvika blickar från stirrande främlingar.

Iris, som är elva år, föddes med läpp-, käk- och gomspalt. På sätt och vis har hon haft tur. Hennes mamma älskar henne otroligt mycket. Hon tycker att Iris är vacker – det bästa som hänt henne. Många barn i Iris situation möter det omvända; föräldrar som känner skam och rädsla i stället för kärlek och lycka när de ser sina barn för första gången. Iris har varit ett älskat barn från första början.

Men det hon delar med så många barn med läpp-käk-gomspalt är känslan av att vara annorlunda, att inte passa in och inte känna sig lika mycket värd som sina jämnåriga. Även om Iris går i skolan och har vänner, döljer hon alltid ansiktet när hon vistas bland främlingar. Hon är van att leva sitt liv i skuggan av familj och vänner.

Mor och dotter har åkt buss i fem timmar från sin hemstad Matagalpa in till huvudstaden Managua, där Operation Smile har en året runt-öppen klinik. De har kommit hit för att Iris äntligen ska kunna få en operation efter så många år utan behandling. Sandra har försökt att få hjälp för sin dotter tidigare, på ett lokalt sjukhus. Första gången blev Iris sjuk och gången därpå hade de inte råd med resan.

– Vi är fattiga. Min man jobbar som lantbrukare på fälten och tar de jobb han kan få. Jag är hemmafru, förklarar Sandra.

Men den här gången har de haft tur. En kvinna som råkade se Iris bestämde sig för att hjälpa familjen genom att berätta om Operation Smile och dessutom ge dem pengar till bussen. Nu när de har anlänt till Operation Smiles klinik är Iris ivrig, full av förväntan – men också nervös.
 

Indiana Siu är generalsekreterare för Operation Smile Nicaragua. Hon berättar om kliniken:

– Vad som gör mig väldigt stolt är att vi inte bara erbjuder kirurgi för att rekonstruera läpp-käk-gomspalt och enkom ser patienten som ett kirurgiskt fall, utan som en familjemedlem, säger Indiana Siu.

– Vanligtvis kommer våra patienter hit som spädbarn och är kvar i vår vård tills de är 16 eller 17 år, när de är färdigbehandlade. Det räcker inte med operationer, utan de måste även få hjälp att integreras i samhället så att de kan prata och kommunicera med andra människor.

Operation Smile Nicaragua startade 1993, men redan för drygt 26 år sedan började man skicka team med internationella medicinska volontärer till landet för att operera på statliga sjukhus.

– På den tiden hade vi ingen aning om vilket behov som fanns. Det fanns inga mobiltelefoner och alla meddelanden sändes via radion, berättar Eliza Maria McGregor Montealegre, Operation Smile Nicaraguas medgrundare och vice styrelseordförande.

– Snart upptäckte vi att det här bara var början på arbetet med att försöka lösa ett jättestort problem. Många andra organisationer kom hit från andra länder, men till skillnad från oss åkte de snart härifrån.

Indiana Siu tillägger att organisationen har vuxit oerhört snabbt i alla hänseenden. Genom att samarbeta med hälsovårdsministeriet når man hela landets befolkning och kan erbjuda säker kirurgi till många människor. Nu tar man emot nästan 14 000 besökare per år.

– När jag började 2010 utförde vi mellan 100 och 200 kirurgiska ingrepp per år. I dag handlar det om uppemot 500 ingrepp.

År 2016 öppnade Operation Smile i Nicaragua en ny klinik i Managua. Kliniken, döpt efter familjen som grundade den, har färgglada väggar, stora fönster och en välkomnande atmosfär. På en liten lekplats utanför är det fullt av barn som väntar på att få träffa de medicinska specialisterna. Operation Smile erbjuder konsultationer med narkosläkare, barnläkare, ortodontister, logopeder, psykologer och nutritionister. Operationerna utförs på Alemán Nicaragüense, ett statligt sjukhus i närheten.

Nu är det Iris tur att träffa psykologen Maria José Chevéz. Hon visar Iris en teckning av ett barn som just ska få en operation och pekar på hur narkosmasken placeras över barnets ansikte. Sedan tar Maria fram en riktig mask och Iris får försöka själv att andas som hon blivit instruerad. 

– Jag försöker förklara för Iris och hennes mamma hur hela processen kommer att se ut. Hon är nervös – det är första gången hon är hemifrån så här länge, säger Maria.

– Många föräldrar har frågor, i synnerhet om narkosen och om den ger bieffekter. Det finns så många myter om att den kan ha långsiktiga effekter, så vi försöker förklara och svara på alla frågor. Om mamman känner sig lugn under processen kommer troligtvis även patienten känna sig lugn. 

Iris och hennes mamma tillbringar nästan hela dagen på kliniken och pratar med alla inblandade specialister. I morgon är hennes stora dag; Iris ska äntligen få den operation som alla med hennes typ av missbildning borde ha rätt till i ett tidigt skede.

Och här – omgiven av andra barn med spalt – gömmer hon inte längre sitt ansikte. Förhoppningsvis kommer hennes kommande operationer hjälpa henne att ta steget fram ur skuggan.

 

Missa inte del 2 av berättelsen om Iris, som publiceras inom kort. 


 


 

 

 

 

“Varje barn som föds med en ansiktsmissbildning är vårt ansvar. Om vi inte tar hand om det barnet, finns det ingen garanti för att någon annan kommer att göra det.

- Kathy Magee, grundare Operation Smile