Berättelse Honduras 2017-07-31

Nya insikter för Rudis, del 1

Efter det att Rudis Casteñedas dotter Kensey kom till världen, dröjde det tre skräckfyllda dagar innan han repat tillräckligt med mod för att se sin dotter.

Kensey föddes med läpp-käk-gomspalt, vilket Rudis aldrig tidigare sett. Lantarbetaren, som lever med sin familj i en avlägsen och extremt fattig region i Honduras, blev både rädd och orolig.

 – Jag kände mig inte stark nog att se min dotter, säger Rudis. Jag var rädd att jag skulle få en chock när jag såg henne.

Kensey föddes med kejsarsnitt efter att Rudis fru Raquel drabbats av komplikationer i slutet av graviditeten. Direkt efter förlossningen fördes Kensey till neonatalavdelningens intensivvårdsenhet. Hennes spalt hade inte upptäckts via ultraljud och ingen av föräldrarna hann se hennes ansikte i samband med förlossningen. Inte heller fick de någon förklaring till vad som var fel på deras dotter under de där första stressiga minuterna.

– Min fru blev väldigt ledsen och började gråta och skrika så jag fick lugna henne, berättar Rudis. Jag frågade vad som hade hänt och då skrek hon: ”Läkarna har sagt att vår bebis har något fel med sin mun, men att de inte vet vad det är.”

När läkarna så småningom berättade att Kensey hade läpp-käk-gomspalt blev både Rudis och hans fru förkrossade. Tre dagar efter att deras dotter fötts bestämde sig Rudis ändå för att övervinna sin rädsla. Men innan han hunnit se sin dotter föreslog en läkare att han, på grund av hennes spalt, i stället skulle glömma henne. Utan vidare omsvep sa han ”Varför ger du henne inte till mig istället?” Rudis blev helt bestört.

– Min dotter är inte något djur som man kan ge bort. Jag är hennes pappa och det är jag som ska ta hand om henne.

Till slut såg han Kensey.

– Det var väldigt tufft att se hennes spalter. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon skulle ha några problem. Men alla negativa tankar försvann när jag lyfte upp min bebis och höll henne i famnen, och när jag pussade henne fylldes jag av kärlek.

Som väl var såg en vänlig läkare till att Rudis kom i kontakt med en ideell organisation som gav honom telefonnumret till Operation Smile Honduras. Rudis ringde dit och lämnade ett meddelande. Han fick dessutom samma telefonnummer av en granne – som i sin tur fått numret av en anställd vid det nationella elbolaget, Ingeniería Gerencia (IG). År 2014 inledde Operation Smile ett samarbete med IG för att få hjälp att identifiera de cirka 1 000 honduraner som man beräknade fortfarande levde med en obehandlad spalt. Tanken var att låta IG:s kontrollanter passa på att fråga sina kunder när de läste av elmätaren, om någon i familjen led av spalt eller om de kände någon i området som gjorde det. Ett projekt som skulle visa sig bli mycket framgångsrikt!

Strax därpå ringde Operation Smile Honduras patientkoordinator tillbaka och berättade för Rudis att ett medicinskt uppdrag skulle genomföras i staden Santa Rosa de Cópan om tre månader. Det betydde att Kensey precis skulle ha hunnit bli tillräckligt gammal för att kunna väljas ut för operation – och det vid en ålder som anses optimal för ett sådant ingrepp.

Rudis och Raquel blev jublande glada över beskedet. De skulle aldrig haft råd att själva betala för en operation, men nu fylldes de av hopp. Rudis skrapade ihop så mycket pengar han kunde för att betala bussresan till Santa Rosa de Cópan och anlände dit med sin dotter ungefär samtidigt som de internationella volontärerna. Platsen för uppdraget sjöd av aktivitet när det medicinska teamet gjorde sina noggranna läkarundersökningar för att kunna bedöma vilka av patienterna som var friska nog för att klara av en operation. Efter Kenseys läkarundersökning väntade hon och Rudis tillsammans med de andra familjerna på besked om vilka som skulle få en operation under det här uppdraget.

Det var här Rudis träffade Alex Guerrero – pappa till ett barn som tre år tidigare fått en operation av Operation Smile. Att Alex barn fått en kostnadsfri operation inspirerade honom att hjälpa andra honduranska familjer så att inga föräldrar skulle behöva uppleva ångesten över att inte ha möjlighet att låta operera sitt barns spalt. Han hade tagit sig upp i bergen, längs vindlande stigar, till utfattiga samhällen, för att hitta patienter och se till att de skulle få vård under Operation Smiles medicinska uppdrag eller på organisationens året runt-öppna klinik i huvudstaden Tegucigalpa. Don Alex, som han numer är känd som – det aktningsvärda tillägget ”Don” är ett uttryck för respekt – blev snabbt vän med Rudis och lugnade honom när han oroade sig för att hans dotter inte skulle få en operation.

Under hela uppdraget noterade Operation Smile Honduras team Rudis enorma engagemang för att Kensey skulle få en operation. Efter viss väntan meddelade det medicinska teamet så till slut att hon var frisk nog för att få en operation av sin läppspalt; den första av flera operationer som Kensey kommer att behöva. Rudis blev överlycklig.

När det var dags och läkarna förde in Kensey i operationssalen var Rudis ändå nervös. Under tiden som Operation Smiles medicinska volontärer genomförde en mycket lyckad operation tog han hjälp av sin tro och bad till Gud.

– Jag la mitt liv i Guds händer för att min dotters operation skulle bli lyckad.

När Rudis återförenades med Kensey svämmade känslorna över. Och förmodligen var det just i detta ögonblick som tanken började gro inom honom om att även han, liksom Don Alex, skulle vilja bistå andra honduranska familjer att få hjälp via Operation Smile.

Fyra månader efter att Kensey fått sin första operation ringde Rudis telefon. Det var Operation Smile Honduras – och den här gången var de som bad honom om hjälp…

Läs mer om Rudis beslut att hjälpa andra i del 2

Nyhetsbrev

Var först med att få nyheter, uppdateringar och hjärtvärmande berättelser från fältet. Prenumerera på vårt digitala nyhetsbrev.