Tirth drömmer om att bli en hjälte

Elvaårige Tirth gick bara första året i skolan, sedan hade familjen inte längre råd. Tirth stannar i stället hemma om dagarna. I grannskapet finns fem barn som han kan leka med – oftast blir det kurragömma. Men samtidigt är de andra barnen inte snälla mot honom. 

– De gör narr av mig och retas, berättar Tirth, som föddes med läpp-käk-gomspalt, och som på grund av det alltid har blivit hackad på.

Tirth och hans mormor Meena har tagit sig till staden Siliguri, 55 mil norr om Kolkata, där Operation Smile genomför ett medicinskt uppdrag. När Tirth pratar med volontärerna berättar han att året i skolan inte var särskilt roligt för honom. Han hade inga kompisar och de andra barnen mobbade honom.

– De skrattade högt och gjorde ett speciellt tecken till varandra när jag kom nära. Jag blev väldigt ledsen.

Svårt med talet
Vi träffar Tirth och hans mormor i vimlet vid den hälsoundersökning som alltid inleder ett uppdrag. Han går från station till station och blir ordentligt undersökt och får svara på frågor om hur han mår och hur hans vardag ser ut. Han träffar sjuksköterskor, barnläkare, plastikkirurger, narkosläkare, tandläkare och sist men inte minst logopeden. Resultaten från undersökningen ligger sedan till grund för beslutet om operation.

På grund av sin spalt har Tirth svårt med talet och han kan inte riktigt artikulera orden. Trots att han fick en gomoperation för två år sedan, och nu bara har en läppspalt, har andra svårt att förstå vad han säger. För ett barn som föds med gomspalt är det fördelaktigt om operationen kan utföras när hen är i tvåårsåldern. Tirth var mycket äldre än så och tyvärr har han inte kunnat få talträning sedan den operationen gjordes.

Men nu är det en läppspaltsoperation som står på önskelistan. Familjen där hemma, som består av mamma och två yngre systrar, 5 och 10 år, håller tummarna för att Tirth ska få den hjälp han begett sig till uppdraget för att få.  

Fina kläder och stora planer
Det ser ljust ut för Tirth. Han är frisk och nu är det bara att hoppas att volontärerna han träffat under dagen ger ett positivt besked dagen därpå. Tirth och mormor Meena får tålmodigt vänta. Liksom många patienter på uppdraget har de klätt upp sig i sina finaste kläder. Tirth sticker till och med ut bland de andra i sin stiliga blanka, mörka kostym med en näsduk i fickan och matchande skjorta. På kavajen sitter en strassbrosch.

Trots de fina kläderna lever Tirth under knappa förhållanden. Hans pappa är död och mamman arbetar som hushållerska i olika familjer. Det är mormor som tar hand om barnen.

– Det är väldigt tungt, säger Meena. Jag har ingen son och ingen man som kan hjälpa till med försörjningen.

Nu hoppas familjen att ende sonen, Tirth, ska få en operation och därmed helt nya förutsättningar för att återuppta sin skolgång och på sikt skaffa ett arbete och bidra till familjens försörjning. Tirth är inte nervös inför tanken på en operation och han drömmer stort om sin framtid.

– En hjälte, jag ska bli en hjälte!

En logistik omöjlighet
Dagen därpå kommer beskedet alla väntat på: Tirth ska få en operation! Han ska även få träffa logopeden för att få hjälp med talet. Men när beskedet kommer är inte Tirth där. Till volontärernas stora förtvivlan har Meena blivit tvungen att ta med sig honom hem. Tirths moster ska föda när som helst och då mamman måste arbeta finns ingen som kan ta hand om Tirths småsystrar och kusiner.

Via Operation Smiles lokala samarbetspartner får Tirth och Meena veta att Tirths namn står på operationslistan. Men trots olika idéer och förslag på hur logistiken kan lösas kan han inte komma tillbaka till sjukhuset. De volontärer som hunnit träffa Tirth blir djupt berörda, några gråter eftersom de förstår vad en operation hade betytt för pojken. Men utan en lösning i sikte går det bara att hoppas att han kommer nästa gång Operation Smile genomför ett uppdrag i området. Tyvärr blir Tirth ett konkret exempel på hur viktigt det är att vi som hjälporganisation återvända till en och samma plats flera gånger.