Etiopien: Ashenafi Yusuf – en liten vinnare

När Hidaya Abdulrahim, en av Operation Smiles Unga volontärer, fick följa med på ett medicinskt uppdrag till Jimma i Etiopien, fick hon bland annat hjälpa till att registrera de patienter som sökte hjälp för sin läpp-käk-gomspalt. Några patienter hann Hidaya komma extra nära och hon skriver själv om lille Ashenafi och hans föräldrar: 

”En av de familjer jag hann lära känna lite bättre bestod av mamma Tesfasihu, 20 år, pappa Yusuf, 24 år, och deras son Ashenafi, som föddes i januari 2016. Ashenafi, som betyder "vinnaren" på amhariska, var en glad liten pojke som gärna lekte tittut så fort vi träffades!
 Hidaya Abdulrahim_Ashenafi Yusuf_2017_2.jpg

Foto: Hidaya Abdulrahim

Det här var familjens andra besök hos Operation Smile. Redan i mars 2017 kom de till Operation Smiles uppdrag i Jimma för att försöka på en operation för Ashenafis läpp- och gomspalt. Tesfasihu och Yusuf berättade att de innan dess trodde att de var de enda föräldrarna i världen med ett barn som såg ut så här. Varför straffade Gud dem ​​på det här viset? Vad hade de gjort för att deras son skulle få lida? Det var många tankar som for genom deras huvuden. Yusuf berättade att de gömde Ashenafi och inte lät någon se honom. Även när de lämnade sitt lilla hus för att handla mat, täckte de hans ansikte. De berättade bara för sina familjer om sitt barns tillstånd och alla blev rädda när de hörde detta.

– Vi tar livet en dag i sänder, säger Yusuf. Jag jobbar så snart det finns tillfälle, som springpojke.

– Jag har inget jobb, fyller Tesfasihu i. Jag är hemma och tar hand om Ashenafi. Eftersom jag inte kunde amma honom när han var baby, klämde jag ut bröstmjölken i en flaska och matade honom på det sättet.

Under tiden vi pratar, tar Ashenafi några ostadiga steg mot mig, charmar mig med sitt leende och börjar sedan plötsligt springa åt andra hållet, bort från oss, samtidigt som han fnissar. Han är förvånansvärt snabb, precis som barn kan vara.

– Fånga honom innan han trillar och gör sig illa, utbrister Yusuf, och Tesfasihu som sitter närmast, rusar efter. Vid det här laget skriker Ashenafi av skratt. Tesfasihu sätter sig ned igen med pojken i knäet och fortsätter:
 – En dag berättade en läkare på vår lokala klinik om Operation Smile och att det skulle komma ett medicinskt uppdrag till Jimma. Han rådde oss att åka hit.

Sagt och gjort, i mars åkte de buss i åtta timmar till sjukhuset i Jimma där uppdraget skulle äga rum. När de nådde sjukhuset fick de syn på något häpnadsväckande som lugnade dem.

 – För första gången insåg vi att vi inte var ensamma. Vi var inte de enda föräldrarna med ett barn som ser ut som vårt. Dessutom fanns det hjälp att få. Det var flera föräldrar på plats med barn som hade opererats av Operation Smile under tidigare uppdrag. De lugnade oss och när vi såg resultatet av deras barns läppar och gommar, kände vi oss både glada och lättade.

I mars genomgick Ashenafi en framgångsrik operation för sin dubbelsidiga läppspalt. Nu är de tillbaka för att få en operation av hans gomspalt. Jag påpekar att nu är det de som är de erfarna föräldrarna som varit här tidigare. Hjälper de andra nu genom att dela sin historia, så som andra gjorde under deras första besök?

– Ja, det gör vi, säger Yusuf med ett stort leende. Vi har berättat vår historia för de föräldrar vi träffat och som är här för första gången. Och så visar vi upp Ashenafi som ett exempel.

Jag frågar dem om det är någon skillnad mellan förra gången de var här och nu. 

– Det var fler människor förra gången och då väntade vi på operation i en vecka. Så vi åkte hem och kom tillbaka. Den här gången känns det som att det är färre människor här. Allt går smidigt och vi har schemalagts för operation redan dag två. Förra gången var vi så nervösa och oroliga. Förmodligen kommer vi att vara väldigt nervösa på operationsdagen, men inte lika mycket som förra gången.

Vad vet då Yusuf och Tesfasihu om Operation Smile och om den läpp- och gomspalt som Ashenafi föddes med?
Yusuf kliar sig i huvudet medan han tänker efter – hela tiden med sitt stora leende. Tesfasihu rusar upp igen för att jaga efter en fnittrande Ashenafi. Yusuf säger:

– Vi vet att det är en organisation som tillhandahåller all denna vård och kirurgi kostnadsfritt och att volontärerna arbetar utan ersättning. Vi vet inte så mycket om själva läpp- och gomspalten.

– Vi vet också att de jobbar i andra afrikanska länder, inflikar Tesfasihu.

Jag berättar att Operation Smile även har uppdrag i Sydamerika och Asien och båda nickar uppskattande.

Samtalet kommer in på parets framtidsplaner gällande barn och jag undrar om de är rädda för att skaffa fler.

– Ja, vi är väldigt rädda för att det kommer att hända igen, svarar båda samtidigt. Men nu vet vi att det finns hjälp att få och vi vill gärna ha fler barn.

Hidaya Abdulrahim_Ashenafi Yusuf_2017_1.jpgFoto: Hidaya Abdulrahim

Ashenafi springer fram till mig igen och avfyrar sitt charmiga leende. Så plötsligt, snabbt som blixten, tar han min telefon som jag använder för att spela in samtalet, som för att säga att han är uttråkad. Hans föräldrar hoppar upp och tar telefonen ur handen. Jag försäkrar dem att det inte är något problem och säger att jag inser att jag har tråkat ut honom tillräckligt och att jag bara vill ställa en sista fråga. Jag undrar nämligen vilken som är deras största önskan för sin son.

Jag ser två par ögon skina upp. Från Tesfasihu, som varit ganska blyg under samtalet, strömmar plötsligt orden …

– Jag hoppas att Ashenafi ska växa upp till en bra medmänniska, att han ska utbilda sig och hjälpa människor så som han har blivit hjälpt. Att han kommer att återgälda de välsignelser som har givits honom. Vi har inte ord nog för att uttrycka vår tacksamhet gentemot Operation Smile och den förändring de gjort i vårt liv.

– Vi önskar att det fanns något sätt för oss att betala tillbaka, men allt vi kan göra är att be för er och skicka våra välsignelser. Vi är oändligt tacksamma, tillägger Yusuf.  

Under deras tid på sjukhuset hade jag ständig kontakt med familjen. De unga föräldrarna imponerade på mig med sin mognad, sin kärlek till varandra och till sin son. Ashenafi är ett aktivt och glatt barn och vi lekte mycket före hans operation. Jag bar in honom till operationen, såg på när de sydde ihop hans gom och bar honom sedan från uppvaket till föräldrarna. Hela tiden behöll de sin positiva anda; Yusuf med sitt konstanta, ljusa och stora leende, Tesfasihu, lite blyg, men som alltid hälsar mig med kramar och pussar. De gjorde ett stort intryck på mig. Förmodligen för att vi är i samma ålder, men lever helt skilda liv. Trots att jag vet att det över hela världen finns människor jämnåriga med mig, med liv som skiljer sig markant från mitt, händer det inte ofta att jag träffar några av dessa människor. Det ger ett bra perspektiv på livet och visar att det finns mer än bara ett par ”rätta” sätt att leva livet.”
 

/Hidaya Abdulrahim, Ung volontär Operation Smile, november 2017


 


 

 

 

 

“Varje barn som föds med en ansiktsmissbildning är vårt ansvar. Om vi inte tar hand om det barnet, finns det ingen garanti för att någon annan kommer att göra det.

- Kathy Magee, grundare Operation Smile