Andréa sprider leenden världen över

Andréa Berg
Yrke: Sjuksköterska
Arbetsplats: Länssjukhuset i Kalmar
Antal uppdrag för Operation Smile: 18
Ålder: 46
Hobbyer: Cykla mountainbike, snickra (Har bl a byggt egna möbler samt ett bastuhus på tomten; att snickra är något av Andréas ”meditation”.)
Oanad talang: Kan både sluka eld och gå på glas; färdigheter som sitter i sedan Andéas tid som gycklare och skådespelare på Kalmar slott 

andrea_bacolod.jpeg

Mexiko, Filippinerna, Dominikanska republiken, Vietnam, Etiopien, Indien, Madagaskar, Brasilien, Colombia, Kongo Kinshasa, Honduras, Marocko… Listan är lång; men nej, detta är inte listan över Fritidsresors senaste resmål, utan över länder dit sjuksköterskan Andréa Berg har åkt som volontär för den medicinska hjälporganisationen Operation Smile. I flera av länderna har hon dessutom hunnit vara på uppdrag både två och fyra gånger och totalt har hon varit i väg inte mindre än 18 gånger inom loppet av sju år! Andréa Berg är tveklöst en av Operation Smiles allra ”mesta” volontärer – en av organisationens drygt 200 svenska volontärer som har åkt på flest uppdrag till utvecklingsländer för att operera barn med läpp-, käk- eller gomspalt.

Vad är det som får dig att vilja åka i väg på de här medicinska uppdragen?
– Vi har det så bra i Sverige och jag har möjlighet att dela med mig av lite av det ”braiga”. Det är ganska enkla saker vi gör, men som innebär en enorm skillnad; inte bara för barnet självt, utan för hela familjen och ibland till och med för en hel by!

Du arbetar på det som kallas pre-post-avdelningen. Vad har ni för arbetsuppgifter?
– Vi tar hand om de barn som läggs in kvällen före operation och försöker informera föräldrarna om att deras barn inte får äta eller dricka efter en viss tid för att det ska vara säkert att ge dem narkos.

På morgonen förbereder pre-post-personalen barnen för operation; ser till att de är tvättade, har rena kläder och de minsta barnen, ren blöja. Dessutom går man för säkerhets skull igenom alla patienter igen; tar tempen och lyssnar på lungor och hjärta, för att säkerställa att de är friska. Har någon dragit på sig en förkylning under natten kanske operationen måste ställas in. Efter operationen handlar det om att se till att patienten börjar dricka så snart som möjligt och att dela ut smärtstillande. Pre-post-personalen har förmånen att få träffa barnen både före och efter operationen och får därmed ta del av deras och deras föräldrars reaktioner när barnen vaknat ur narkosen.

– Det är jättehäftigt! Särskilt när det gäller de barn som är så stora att de själva förstår vad som har hänt, säger Andréa, och berättar att många barn är nyfikna och vill kika på sig själva i en spegel. En del sitter en lång stund och bara tittar. Sedan räcker de över spegeln för att stolt visa sitt nya leende, utan att förstå att volontären då bara ser sig själv…


Betalningen är alla fantastiska ögonblick
Operation Smiles volontärer får ingen lön när de åker på uppdrag, och de tar av sin fritid eller sin semester för att kunna åka iväg. Andréa beskriver att den betalning hon får är alla fantastiska ögonblick, värda mycket mer än pengar – och att ingen lön i världen skulle kunna ge samma tillfredsställelse som att se människors liv förändras. Det bästa med uppdragen, menar hon, är att de berikar så; att man träffar människor från hela världen, inte minst volontärer med olika bakgrund och erfarenheter, och att man lär sig om nya kulturer, lite nya språk och att tänka nytt. 

– Nu när vi har fler människor med utländsk bakgrund som kommer till vår akutmottagning här hemma kan det vara bra att ha kunskaper om och förståelse för andra kulturer, säger Andréa, och berättar att hon till exempel har lärt sig att man inte viftar med hela armen och handen när man vinkar in patienter från Etiopien. Så gör man nämligen bara med boskap i deras hemland, och det anses därför vara direkt ohövligt.

Uppdragen kan vara ganska ansträngande; med emotionellt starka upplevelser, tidiga morgnar, långa dagar, stark värme… Varifrån får du, som åker så ofta, din energi?
– Jag har inte funderat så mycket över det, den bara finns där. En inre elektricitet som sprakar igång redan på en flygplats någonstans i världen när man börjar sammanstråla med andra volontärer. Varje morgon fylls energin på när man kliver in i frukostmatsalen på hotellet, där det strålar av värme, glädje och kärlek. Vi delar med oss av glädjeämnen från dagen innan, små ljusglimtar som ger en den där lusten att ge alla samma möjlighet. Det som ger booster under dagen, förutom kaffe, är familjerna som väntar oroligt på avdelningen ena stunden för att några timmar senare komma tillbaka med ett leende från öra till öra och före hemgång delar de med sig av sin kärlek och ibland en familjär kram.

Men, även om ett medicinskt uppdrag ”bara” varar i 10-12 dagar; hur hinner du åka på så många?
– Om jag får reda på ett tillgängligt uppdrag någon månad i förväg har jag relativt stora möjligheter att anpassa mitt schema genom att jobba mycket inför uppdraget och stoppa in några semesterdagar, eftersom att vi lägger våra egna scheman. Sedan måste jag ge en stor eloge till alla mina underbara sköterskekollegor och chefer på akuten vid Länssjukhuset i Kalmar som supportar mitt engagemang till 100 procent! Att jag har kommit iväg på så många uppdrag är till stor del för att jag har haft möjligheten att åka i ”sista minuten”, när exempelvis en annan volontär fått akut förhinder. Det har funnits tillfällen då jag fått ett samtal på måndagen och flugit ut på torsdagen, tack vare att mina kollegor utan att tveka ställer upp genom att byta till sig mina inplanerade arbetsturer.

Hur kom du i kontakt med Operation Smile från början?
– Jag bodde och arbetade i London i tolv år och på fritiden jobbade jag med hemlösa via en hjälporganisation. När jag kom hem till Sverige igen ville jag fortsätta som volontär och sökte en organisation där jag kunde bidra, men trots att jag googlade och letade hittade jag inte riktigt någon som passade mig. Så fick jag se en dokumentär på TV4, om en organisation som hette Operation Smile och som åkte ut för att hjälpa barn med läpp-, käk- och gomspalt. Jag kände direkt att det där var något för mig, så jag kontaktade dem och skickade in en ansökan.
 

Vikten av att bry sig om andra
När Andréas ansökan hanterats av både Operation Smile Sverige och den amerikanska moderorganisationen fick hon så småningom besked om att hon blivit antagen. Inom kort var hon redo för sitt första uppdrag, som gick till Mexiko i september 2011. Upplevelsen var precis så häftig som Andréa hoppats på och sedan dess är hon ”fast”. Det som fängslade henne var inte minst att själv på plats få uppleva hur kort tid det tar att förändra inte bara någons utseende, utan faktiskt hela den personens liv. För ett barn som föds med läpp-käk-gomspalt (LKG) i ett utvecklingsland, där i princip ingen avancerad eller säker sjukvård erbjuds, väntar ofta ett liv i utanförskap; utan kamrater, utan skola och med ständiga trakasserier. Många barn dör dessutom redan i späd ålder, då de har stora problem att få i sig näring.

Någonstans tror Andréa att det var ödet som styrde henne till Operation Smile. Organisationen grundades i USA 1982, samma år som hennes lillasyster föddes här hemma i Sverige – med gomspalt. Och i Sverige hade man år 2011 precis startat den svenska grenen, just när Andréa letade efter en volontärorganisation att engagera sig i.

– Jag var tio år när min lillasyster föddes och har väldigt tydliga minnen av hennes första år och mina föräldrars oro. Även om hon bara behövde en operation, som hon fick när hon var 18 månader, påverkade det oss och det var lite upp och ner i familjen under en period.

Andréa berättar att hennes syster var den första i släkten som drabbats av LKG. Hon fick jättefin hjälp i Linköping, med allting ”serverat”; något som ingen ifrågasatte eftersom det för oss här i Sverige är så självklart att vi ska få bra hjälp via vårt svenska sjukvårdssystem.
 

Lilla Rosie låg ensam på en bädd
Andréa har under de här sex åren hunnit träffa en lång rad barn vars öden har fängslat henne. Men på frågan om det finns något barn som ändå fastnat lite extra, och som hon har svårt att glömma, kommer svaret ändå snabbt:

– Lilla Rosie på Honduras. Hon var det sjunde barnet i familjen och när hennes föräldrar såg att hon led av både läpp- och gomspalt förmådde de inte älska och ta sig an sitt barn, utan lät henne ligga ensam och i princip tyna bort. Det var en grannkvinna som undrade varför den nyfödda aldrig syntes till, som gick dit och hörde sig för. Hon hittade då den lilla flickan ensam på en bädd, utmärglad, loppbiten och tilltufsad med flugor surrande runt sig.

Grannkvinnan kontaktade de sociala myndigheterna som redan nästa dag kom och hämtade flickan. De hittade en familj i närheten som erbjöd sig att ställa upp som fosterfamilj, trots att de själva hade ett tredje barn på väg. Så småningom fick de höra talas om Operation Smile och pappan i familjen tog med sig Rosie dit. Den obligatoriska hälsoundersökningen visade att flickan var frisk och hon hade dessutom hunnit öka i vikt så pass att hon blev utvald för att få en operation för sin läppspalt. Fosterpappan var oerhört tacksam och sa till volontärerna att han såg fram emot att hon skulle få en gomspaltsoperation vid nästa tillfälle Operation Smile kom på uppdrag. Han berättade också att det såg ut som om familjen skulle få adoptera lilla Rosie, vilket de var mycket glada för. Andréa blir rörd när hon tänker på vikten av att bry sig om andra; att det är tack vare grannkvinnan som knackade på för att höra hur det var fatt med den nyfödda, som flickan lever i dag.

Hur fungerar samarbetet med alla andra volontärer, från en rad andra länder och kulturer?
– Det fungerar oerhört bra – ofta över förväntan! Jag tror att det beror på att vi alla är iväg för att göra något som vi verkligen brinner för. Alla är där för barnens skull, och alla är så ödmjuka. Det är helt enkelt jätteroligt och vi delar med oss till varandra av kunskap och erfarenheter.
 

Vidareutbildar inhemsk vårdpersonal
Andréa berättar att man lär sig jättemycket bara av att tillbringa tid i ett utvecklingsland. På många sätt är det som att åka tillbaka i tiden många, många år, samtidigt som det moderna också är närvarande. Parallellt med att Operation Smiles volontärer opererar barn och unga vidareutbildar de inhemsk vårdpersonal, till exempel allmänkirurger till att bli plastikkirurger, så via dessa kontakter får de så att säga i sig en god dos kunskap om landet de befinner sig i.

Hur kom det sig att du valde att utbilda dig till sjuksköterska?
– Egentligen hade jag inte alls tänkt arbeta inom vården, men trots det började jag som undersköterska. I samband med en kris inom landstinget arbetade jag orimligt mycket och när jag vid ett tillfälle arbetat 24 timmar i sträck kände jag att nu fick det räcka. Jag såg en annons där de sökte personal till ett sjukhus i London, så jag sökte och fick en plats på en akutmottagning, trots att det egentligen bara var sjuksköterskor de anställde. Efter ett tag började min chef peppa mig till att läsa vidare till sjuksköterska. De betalade till och med min utbildning.

I dag är det ett beslut som Andréa är väldigt nöjd över, eftersom världen öppnar sig ännu mer för sjuksköterskor. Till exempel kan man inte åka ut med Operation Smile som undersköterska.
 

Tar ingenting för givet längre
Andréa menar att hon lär sig mycket på uppdragen; kunskap hon tar med sig hem. Det kan vara konkret fakta om just LKG-vård, eller information om hur vårdpersonal i olika länder jobbar med olika tekniker och enligt olika filosofier. Ett av de senaste livligt omdiskuterade ämnena har varit huruvida man bör använda halskrage på patienter i samband med ett trauma, något Andréa, när hon förra våren var i Kongo Kinshasa, hade givande diskussioner om med en sjuksköterska från Sydafrika. Dessutom uppstår situationer som väckt många nya tankar hos Andrea:

– Jag tar inte allt för givet längre. Det är häftigt att tvingas tänka på nya sätt när ingenting är självklart, så som det är hemma.

Mexiko, Filippinerna, Dominikanska republiken, Vietnam, Etiopien, Indien, Madagaskar, Brasilien, Colombia, Kongo Kinshasa, Honduras och Marocko… Som sagt, listan är lång! Och längre ska den bli – för i slutet av oktober åker Andréa till Malawi för att medverka i ännu ett i raden av alla uppdrag, där våra fantastiska volontärer bidrar till att sprida nya leenden och förändra liv världen över.

 


Var med och förändra liv!

 


 

 

 

 

“Varje barn som föds med en ansiktsmissbildning är vårt ansvar. Om vi inte tar hand om det barnet, finns det ingen garanti för att någon annan kommer att göra det.

- Kathy Magee, grundare Operation Smile