Ett arbete som ger stor meningsfullhet

För Mårten Sandberg, narkosläkare från Norge, har volontärarbetet blivit en viktig del av livet. Till vardags arbetar han både vid ambulansflyget vid Oslos universitetssjukhus och på sjukhuset i Drammen strax utanför Oslo. Mårten blev nyfiken på volontärarbetet genom en kollega hemma i Norge som berättade om Operation Smile och det väckte hans intresse.

– Jag tyckte att det lät givande och när jag hade funderat på det ett tag, skickade jag i väg en ansökan till det svenska kontoret och frågade om de trodde att jag kunde bidra med något. Sedan dröjde det inte längre förrän jag var på väg till mitt första uppdrag i Filippinerna, berättar Mårten.

Givande trots utmaningar
Och Mårten fick blodad tand. Efter det första volontäruppdraget har han sövt barn med läpp-käk-gomspalt på många platser i världen. Tack vare en förstående familj och en flexibel arbetsgivare kan han bjuda på sin tid och dela med sig av sin expertis. Han känner starkt för Operation Smile och även om dagarna är långa och intensiva, är uppdragen alltid givande. Men det finns också vissa svårigheter.

– Det är klart att det kan bli en del språkliga utmaningar. Jag har varit i spansktalande länder och kan tyvärr ingen spanska. Många av de lokala volontärerna pratar bara lite engelska, så det kräver kreativitet från båda sidor för att göra sig förstådd. Det kan vara lite påfrestande, så jag har faktiskt lekt med tanken att lära mig i alla fall grundläggande spanska, men har inte kommit till skott ännu, avslöjar Mårten.

”Jag önskar bara att jag inte dör”
I sin roll som narkosläkare har Mårten ofta inte möjlighet att prata så mycket med patienterna, men han minns särskilt en tioårig flicka från Dominikanska republiken som var redo att få sin gomspalt opererad. När en signatur saknades i journalen fick Mårten chans att höra sig för vad den charmiga och talföra patienten hoppades mest på.

– ”Jag önskar bara att jag inte dör”, sa hon. Jag förklarade att vi ska se till att det inte händer, och frågade vilket resultat hon såg framför sig. Hon berättade då att hon hoppades att hon skulle bli lik sin mamma. Hon tillade sedan att hon inte var särskilt nöjd med sina gener; hon var den enda av sju syskon som fötts med spalt.

Operationen gick bra och vetskapen om hur stor förändring ett ingrepp som detta ger, får Mårten att vilja packa väskan igen och hjälpa fler barn. Han känner starkt för det arbete han som volontär för Operation Smile utför och det ger honom meningsfullhet i såväl vardagen som i arbetslivet.