Joseph drömmer om att bli polis

Joseph från Filippinerna föddes med läpp-käk-gomspalt, vilket gjorde att den lille pojken blev utsatt för elakheter. Till slut orkade Joseph inte längre gå till skolan. För att dryga ut hushållskassan samlade han i stället skrot med sin pappa. Att familjen skulle kunna bekosta en nödvändig operation för Joseph var helt enkelt otänkbart.

– Han gick till skolan ett tag, men han kom ofta hem i tårar. De kallade honom ”Läppspalten” och ibland kastade grannbarnen stenar på honom, berättar Josephs pappa, Julito.

Till slut blev situationen i skolan så outhärdlig att Joseph helt enkelt slutade att gå dit. Dagarna tillbringade han i stället med sin pappa på jakt efter metall, plastflaskor och glasburkar som de sedan kunde sälja för att mätta munnarna i hemmet.

Blandade känslor
När Josephs familj till slut kom i kontakt med Operation Smile förändrades allt. Vid nästa uppdrag var Julito och Joseph på plats med stora förhoppningar om en operation. De båda iakttog alla som tagit sig till uppdraget och förundrades över hur många det var som, liksom Joseph, fötts med läpp-käk-gomspalt. För pappa Julito var det minst sagt omtumlande.

– Det är blandade känslor. Jag är glad att Joseph inte är ensam om att ha spalt, men jag är också rädd att han inte ska få en operation eftersom det är så många här som behöver hjälp.

Joseph blev grundligt undersökt av de medicinska volontärerna och till slut kom beskedet att Joseph, då sex år gammal, skulle få en operation.

Början på ett nytt liv
Efter operationen hade Joseph svårt att slita blicken från sin spegelbild. Han såg så annorlunda ut, och när far och son kom hem till byn igen möttes de av förväntansfulla grannar som alla ville se resultatet. Joseph själv tittade sig återigen i spegeln och utbrast ”Nu är jag verkligen snygg!”.

Efter operationen fanns inte längre något hinder för att Joseph skulle gå i skolan och få samma förutsättningar som alla andra i hans omgivning. Framtiden fylldes av hopp och till familjens stora glädje skulle han kunna skaffa sig en utbildning och slippa det slitiga och olönsamma arbetet som skrotletare. Och i skolan hittade Joseph både sina favoritämnen och nya kompisar.

– Jag har många kompisar nu. Ingen retar mig längre. Jag har tre bästisar på skolan, säger Joseph och berättar att han har två bästisar hemma också, bland grannbarnen.

Basket och polisdrömmar
Även när åren gått och Joseph växt upp, minns han livet före operationen. Ibland blir han ledsen när han tänker på hur det var innan han blev en del av gemenskapen. Då, när han inte fick vara med i lekarna bland skjulen i kvarteret och barnen ropade efter honom och retades. Att han blivit en gladare kille råder det ingen tvekan om och han säger själv att han känner sig lycklig. Och de glittrande ögonen förmedlar just det, även om Joseph är blyg och ganska sparsam med orden.

När tonåren närmar sig upptar basket en stor del av Josephs fritid. Tillsammans med sina kompisar ses de på basketplanen så snart de har en ledig stund. Och framtidsplanerna finns där: USA lockar – och där ska Joseph inte ligga på latsidan. Han vill bli polis och sätta käppar i hjulet för knarklangare och stoppa narkotikahandeln. Och kanske när han en dröm om att spela basket även där.

Vill du läsa mer från Filippinerna? Läs Efrens berättelse och se den fina kortfilmen här!