Fyra frågor till Karin Bergman, narkosläkare som utbildar i Malawi

I vintras var narkos- och intensivvårdsläkaren Karin Bergman i Malawi på ett utbildningsuppdrag. Som ett av flera länder ingår Malawi i Operation Smiles satsning för att stärka låg- och medelinkomstländers sjukvårdskapacitet, genom att vi vidareutbildar sjukvårdspersonal inom olika professioner. I Malawi, ett land med 18 miljoner invånare, finns endast två plastikkirurger och fem narkosläkare, vilket gör att FN:s globala mål om att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv samt ha tillgång till sjukvård känns minst sagt avlägset.

Uppdraget skilde sig från de som du tidigare har varit ute på – på vilket sätt?

– Den största skillnaden var att jag nästan bara jobbade med lokal sjukvårdspersonal och att vi försökte jobba så att fler moment i arbetsdagen skulle innehålla undervisning. Jag har ofta undervisat i någon form även på tidigare ”vanliga” uppdrag, men ännu mer nu.

Vi försökte dessutom anpassa arbetet så att det ska vara möjligt för den lokala sjukvårdspersonalen att jobba på samma sätt även efter det här uppdraget. Till exempel anpassade vi vissa rutiner och läkemedel utifrån deras förhållanden och förutsättningar, men fortsatt enligt Operation Smiles Global Standards, ett medicinskt regelverk av säkerhetsföreskrifter.

Våra utbildningsuppdrag syftar till att stärka länders sjukvårdskapacitet, och det arbete som måste till är minst sagt digert. Känns det, trots att det är en lång väg att vandra, som om din och övriga volontärers insats gör stor skillnad redan nu?

– Vi gör ju alltid nytta för de enskilda patienterna i stunden, men för att stärka sjukvårdskapaciteten på längre sikt krävs tålamod och strategiskt tänkande och också en stor lyhördhet kring vad som gör mest nytta i det enskilda landet och för de individer vi jobbar tillsammans med. 

Berätta hur dina dagar såg ut. Vilket var ditt främsta fokus?

– De första dagarna försökte jag vara just lyhörd i hur jag bäst skulle kunna vara till nytta. Vi hade ett operationsbord och jag handledde två otroligt duktiga och ambitiösa ”clinical officers”, som har en fyraårig utbildning som är praktiskt inriktad för att kunna söva patienter. Jag försökte lägga fokus på teoretiska kunskaper och även på att vara rak och tydlig i min kommunikation, ofta genom att ”tänka högt” och föregå med gott exempel. Vi har fortsatt kontakt nu och delar vetenskapliga artiklar och texter som kan vara relevanta för fortsatt arbete i deras kontext i Malawi.

Kan du berätta om patienterna som fick hjälp under veckan? Var det någon som fastnade lite extra hos dig?

– Det var i stor utsträckning barn runt ett år som fick sin gomspalt opererad, men även flera lite äldre patienter. En som fastnade särskilt var 33-åriga fembarnsmamman Esnary vars läppspalt vi opererade. Det var nästan så att jag oroade mig för att stygnen i läppen skulle spricka av hennes fantastiska breda leende när hon tänkte på hur hon snart skulle återvända till sin hemby. Hon berättade hur mycket hon såg fram emot att för första gången kunna gå till marknaden utan att bli hånad och utstirrad.