Ett möte i barndomen sporrar Anne att bli kirurg

Det är tidig morgon i Kigali. Anne Ndindwanimana gör sig i ordning för att byta förband på en liten pojke med svåra brännskador. Han ligger på en brits medan hans mamma väntar i rummet utanför. Anne är inne på sitt andra år som ST-läkare inom rekonstruktiv plastikkirurgi och hon cirkulerar bland flera sjukhus i landet. Men just nu är hon på universitetssjukhuset i Kigali, ett av de äldsta och största sjukhusen i landet.

Kvinna i en mansdominerad yrkesgrupp

Det är en utmaning att vara kvinna i en mansdominerad värld som plastikkirurgi är i Rwanda. Men också i samhället generellt. Till exempel förväntade sig Annes pappa att hon skulle gifta sig redan när hon var 22 år och bli hemmafru, men det vägrade hon göra och ville istället satsa på sin karriär.

– Jag älskar mitt arbete, det är komplext och spännande. Den största utmaningen är att det tar all min lediga tid. Men samtidigt är det värt det, för jag känner att jag investerar i min egen framtid.

Som tur är har hon ett par förebilder bland sina kvinnliga kollegor och en av dem är Françoise Mukagaju. Genom Operation Smiles utbildningsprogram i Rwanda blev hon den första kvinnliga plastikkirurgen i landet.

– När jag började arbeta med Operation Smile var alla kirurger män. Men så kom Françoise. Hon var snabb, exakt och otroligt skicklig – och jag tänkte: Wow, jag vill bli som hon”, berättar Anne och skrattar.

Ett gripande öde som sporrar

Och det är just spaltkirurg Anne vill bli. Anledningen är en äldre släkting till henne som hon träffade som barn. Kvinnan levde ensam på grund av sin obehandlade läpp-käk-gomspalt och hennes öde grep tag om Anne vid ett besök hos släktingen.

– På vägen hem frågade jag varför hon bodde ensam. Mamma sa att det var för att hon hade spalt och att det är svårt att hitta en man att bilda familj med då. Jag förstod inte och mamma började förklara hur samhället isolerar den som är annorlunda på ett negativt sätt. Jag frågade om det gick att behandla henne, men mamma visste inget om det.

Det tragiska livet hon fick insikt i vid besöket har sporrat Anne i utbildningen. Hon känner starkt att hon vill göra något för barn som föds med spalt, tidigt i livet. Hon vill se till att de slipper leva ensamma och isolerade så som hennes släkting gjorde – och som många även i dag tvingas att göra.

Vill stärka andra kvinnor

– Här i Rwanda lämnar ofta pappan familjen om barnet föds med spalt och mamman måste ta hand om barnet ensam. Det är ett enormt svek.

Många barn med läpp-käk-gomspalt växer upp utan sina fäder. Därför är det förståeligt att många tänker att de blivit lämnade på grund av hur de ser ut. Barn med spalt drabbas också ofta av undernäring och går inte i skolan – det påverkar hela deras framtid.

– Jag vill göra mitt bästa för att dessa barn ska få hjälp. Det som förstörde min släktings liv – att hon inte fick en operation som kan ta mindre än en timme att genomföra – det är ofattbart. Ingen borde behöva genomlida det.

Anne har fortfarande flera år kvar på sin specialistutbildning, men har redan satt upp ett mål för sig själv – att få fler kvinnor att jobba inom medicin.

– Jag vill stärka kvinnor att välja sina egna vägar. Och om jag får chansen vill jag bidra till att vi får fler läkare här, att få in mer resurser i subsahariska Afrika. Det finns många, många patienter – men för få läkare. Det betyder inte att folk inte vill studera, utan att vi inte har resurser att utbilda dem.