Armelles familj splittrades

Hon har en vit bomullshatt på huvudet för att skydda mot den starka solen som skapat ännu en alldeles för lång torka på Madagaskar. Jorden i risfälten har bildat dammiga skorpor och spruckit i väntan på regnet som aldrig kommer.

Men just nu är det annat som flickan tänker på än hungern som river i magen. Hon tittar nyfiket på alla barnen som leker på gården och som ser ut som hon, med en läppspalt som klyver munnen och som blivit som ett slags stämpel i ansiktet på dem. En stämpel som skapar distans till omgivningen.

Cyklonen splittrade familjen

På grund av sitt utseende har Armelle alltid känt sig utanför. Att födas med läpp-käk-gomspalt innebär, förutom det rent funktionella problemet att inte kunna tala eller äta normalt, också att man blir mobbad, retad och isolerad. Men för första gången i sitt liv får nu Armelle träffa andra barn som ser ut som hon och det märks att hon är intresserad.

Armelle håller sin mamma i handen. Hennes mamma är egentligen inte hennes biologiska mamma. Hon heter Tombozasoa och har adopterat Armelle. Först när en av volontärerna börjar blåsa såpbubblor släpper Armelle hennes hand och glömmer sin blyghet för en stund.

– Jag såg henne första gången på sjukhuset där vi var på besök på grund av en sjuk släkting. Hon och hennes äldre syster satt på en bänk. Hennes hår var fullt av löss och kläderna trasiga och smutsiga. Hennes mage var svullen av svält, berättar Tombozasoa tyst.

Systrarna hade lämnats ensamma efter två fruktansvärda cykloner som drabbat södra Madagaskar för några år sedan. Hus rasade i stormarna och skörden på fälten förstördes i översvämningar. Många människor dog, kanske var systrarnas föräldrar bland dem.

– Min äldsta dotter övertalade mig att vi skulle ta hand om den minsta av dem. Hennes syster sa ”ta henne, jag klarar mig”, berättar Tombozasoa.

Hon hade tvekat först, det fanns redan många munnar att mätta, men hon hade till sist låtit sig övertalas. Systern blev till sist också omhändertagen av en annan familj.

Lång väg till operation

Efter att ha sett affischer om Operation Smile fick Tombozasoa reda på att det fanns möjlighet att få en operation utan kostnad. Nu har hon och Armelle tagit sig den långa vägen till staden Antsirabe uppe i bergen för att få hjälp av Operation Smiles team av medicinska volontärer som kommit till sjukhuset för en punktinsats. De hade fått gå i två dagar för att nå fram till vägen där bussen gick. Trötta efter den långa resan får de snabbt en madrass på boendet att vila på.

Nästa dag ropas alla barnen upp en efter en för en hälsoundersökning. Över 200 barn med anhöriga har kommit till sjukhuset för att få hjälp och köerna ringlar sig långa till de olika stationerna med läkare och sjuksköterskor, tandläkare och logopeder som samlats för att göra en samlad bedömning av vilka som ska få en operation.

Operation Smile följer WHO:s riktlinjer för säker kirurgi och gör en prioritetsordning för vilka som väljs ut i första hand och vilka som får vänta. Barn med obehandlad läpp- eller gomspalt prioriteras alltid, medan patienter som tidigare fått en operation kan få stå över om tiden inte räcker till. En del barn tvingas vänta eftersom de är sjuka eller alltför undernärda. Det blir för riskabelt med narkosen. Istället får de mediciner eller hjälp med nutrition och blir kallade igen nästa gång Operation Smile är på plats.

Armelle är en av dem som blir utvald och ett par dagar senare är det hennes tur. Tombozasoa får kämpa med att hålla tillbaka tårarna när hon lämnar över flickan till narkosläkaren som med ett fast grepp om flickans hand leder henne in till operationssalen. Ett par timmar senare är operationen över.

Ett lättare liv väntar

Nästa morgon ligger Armelle på postoperativa avdelningen och tittar med stora ögon på läkarna som går ronden. Vad hon inte vet är att hennes liv nu kommer att förändras i grunden. Endast ett litet färskt ärr i läppen vittnar om gårdagens operation, men om stygnen läker som de ska kommer förhoppningsvis livet nu att bli lite lättare för både henne och hennes mamma.

– Jag var så glad när jag såg hur hon kikade sig i spegeln nu på morgonen. Jag förstod inte hur vacker hon skulle bli. När vi kommer hem ska vi laga till en kyckling och fira, säger Tombozasoa och ber om att få låna en telefon för att ringa sin familj och berätta att allt gått bra och att de snart kommer hem.