Längs en slingrande lerväg ligger rader av små, avgränsade tomter. På tomterna står enkla skjul, byggda av udda träbitar, kartong, tyg, metall och glasfiber – allt som kan ge skydd för väder och vind. Tillsammans utgör de flyktinglägret ”Tredje april”, och några av dem som lämnat allt i hemlandet Venezuela och nu lever här är Marbelis och hennes familj. Sonen Pedro, 7 år, är född med läpp-käk-gomspalt och familjen har kämpat för att hitta en lösning, men utan framgång.
– Allt känns bättre sedan vi kom hit. Det är lättare att få tag i mat och vi känner oss alla glada och hoppfulla, säger Marbelis.
Flykt för ett bättre liv
När Marbelis berättar om livet i Venezuela kämpar hon för att hålla tillbaka tårarna. Familjen fick allt svårare att klara sig i takt med krisen i landet och trots att Nelson, Marbelis make, arbetade många, långa timmar på en gård hade de fortfarande inte råd med mat. Därtill hade familjen gett upp hoppet om att Pedro någonsin skulle få en operation och det var en av anledningarna till att familjen kände sig tvingad att lämna Venezuela. Nelson, som ursprungligen kommer från Colombia, visste att familjen nog kunde skapa sig ett bättre liv på andra sidan gränsen.
– Det var något vi var tvungna att göra på grund av situationen i landet, men också för vår sons skull, föklarar Marbelis.
Allt hopp står till Operation Smile
Bara några veckor efter deras ankomst kom de i kontakt med en person som, efter att ha fått syn på Pedro, tipsade dem om Operation Smile Colombia. Marbelis fick veta att det fanns möjlighet till en kostnadsfri operation och Pedro blev uppskriven som en potentiell patient inför nästa uppdrag.
Vården i området där Pedro befinner sig är hårt pressad, men de två lokala sjukhusen har bara kapacitet att behandla de som blir akut sjuka, vilket gör att barn som Pedro, med läpp-käk-gomspalt, blir utan hjälp. Trots att en rad hjälporganisationer samarbetar med de lokala hälsomyndigheterna för att tillhandahålla grundläggande behandlingar, klarar man inte att täcka det stora vårdbehov som finns.
För Pedro står allt hopp till Operation Smile. Marbelis berättar att även om hon lyckats få i Pedro mat trots spalten, har han lidit av att ha blivit mobbad av sina tidigare klasskamrater. Han blir också frustrerad av att människor har svårt att förstå vad han säger. En operation skulle göra stor skillnad för Pedro.
En perfekt kandidat
När Operation Smiles volontärer återigen är på plats är även Pedro och Marbelis där. Efter att ha gått igenom den obligatoriska hälsoundersökningen visar Pedro sig vara en perfekt kandidat för att få en operation och hamnar på schemat.
– Jag har väntat på det här sedan han föddes. Äntligen har tiden för hans operation kommit, och jag är väldigt glad, säger Marbelis.
Det är den colombianske plastikkirurgen Mauricio Herrera, volontär och även medicinskt ansvarig för Operation Smile Colombia, som ska åtgärda Pedros läpp genom att under någon timme skära, pussla och sy och på så vis omforma läppen fint.
– Det är så sorgligt att de här barnen inte får någon vård alls, på grund av en situation de själva inte kan rå över, säger Mauricio. Barn bör få en operation tidigt i livet så att de kan få en normal barndom och uppväxt.
Känslorna tog över
När det är dags för operation ler Pedro stort där han går hand i hand med narkosläkaren bort mot operationssalen. En dryg timme senare är operationen klar och Pedro flyttas till uppvaket. När Marbelis får se sin sons nya leende för första gången blir hon överväldigad av sina egna känslor.
– Jag nästan sprang in, och när jag såg honom började jag gråta, för han är så vacker.
Samtidigt vet Marbelis att detta inte var den enda operation som Pedro behöver. Han har även gomspalt och innan familjen blir utskriven från sjukhuset planerar man för att Pedro ska återvända när Operation Smile genomför nästa års uppdrag i området. Framtiden är osäker för Marbelis och hennes familj, men de kommer att göra allt de kan för att komma tillbaka.
– Vi är redo för hans gomoperation. Jag kommer att fortsätta slåss tills allt är klart.