Nya förutsättningar för Valentine

Valentine kom till ett av Operation Smiles medicinska uppdrag med sin pappa Jean. De hade åkt buss i närmare fyra timmar, från hemmet där hennes mamma och syskon väntade, till universitetssjukhuset i Kigali. När Valentine fick sin läppspaltsoperation assisterade den då blivande plastikkirurgen Françoise Mukagaju som gick sista året på sin specialistutbildning. Hon besöker familjen ett år senare för att se hur livet förändrats för den späda flickan med de stora, sorgsna ögonen.

– Jag hoppas att hon har börjat skolan, säger Françoise. Jag kunde se i hennes ögon att hon inte var glad, men jag tror att vi kommer att träffa en ny Valentine i dag.

Retad för sin läpp

När Valentine föddes kände inte föräldrarna till vad läppspalt var. De visste inte vad det berodde på, men kanske var det Guds vilja? De fick så småningom veta att det gick att operera, men när det skulle ske stod i stjärnorna. Till dess fick Valentine leva med sin läppspalt och tyvärr blev det i hela fem år.

– De andra barnen är inte snälla mot henne, de kallar henne saker. Det är svårt att se henne bli förödmjukad. Hon har bara en vän och det är grannens bebis, berättade pappa Jean med allvarsam röst när de till slut fått höra att ett uppdrag skulle genomföras och de båda rest den långa vägen till huvudstaden Kigali.

Valentines föräldrar ville skydda dottern så gott de kunde, så för det mesta höll de henne hemma i det lilla stenhuset på bergssluttningen. När syskonen var ute och lekte stannade Valentine hemma.

Satsning som kortar köer

I Rwanda har barn och vuxna med läpp-käk-gomspalt länge varit en bortprioriterad grupp då bristen på sjukvårdspersonal, och i synnerhet plastikkirurger, är akut. I hela landet har det länge bara funnits två plastikkirurger, men när Françoise och hennes två kurskamrater ansluter till arbetsstyrkan blir kapaciteten mer än fördubblad för landets 14 miljoner människor. Det gynnar inte bara barn som Valentine, utan också patienter med bland annat brännskador, trafikskador och tumörer.

– Jag föreställer mig att vi kan be patienter komma tillbaka nästa dag eller nästa vecka, inte om några månader eller år som det varit tidigare, säger Françoise. Jag tänker mig en framtid då ingen ska behöva åka hem utan att ha fått behandling.

Valentine fick vänta länge på sin operation, men tack vare satsningen på att utbilda fler plastikkirurger blev en operation till sist verklighet för henne.

Ett glatt återseende

När vi når Valentines högt belägna by och kliver ur bilen väntar Valentine och hennes familj redan vid vägkanten. Så fort hon får syn på Françoise ger hon henne en stor kram medan släkt och grannar nyfiket tittar på. Hon har en fin blå- och vitrutig klänning och blå gummistövlar. Lillasyster är iklädd en matchande klänning.

Valentine ler blygt mot oss och vill gärna visa var hon bor. När vi tar oss uppför den branta sluttningen har vi en annan liten tjej i släptåg. Hon har gröna plastskor på sig och det råder ingen tvekan om att hon och Valentine tycker om varandra.

– Det är min bästis. Hon heter Queen, säger Valentine glatt när de sitter tätt, tätt bredvid varandra, som bästa kompisar gör, på träbänken utanför huset. Hon berättar att de gärna spelar boll tillsammans. Och dansar!

Byn gläds med Valentine

När pappa Jean kom hem med sin nyopererade dotter välkomnades de av hela byn. Familjen bjöd till fest för att fira det kirurgerna gjort med Valentine. För mamma Claudine var det en lycklig stund när hon fick se Valentine efter operationen.

– Jag var så glad och kunde verkligen inte förstå hur det kunde bli så fint. Nu är hon som vilken annan sexåring som helst. Ibland får jag väldigt nära till tårarna när jag tänker på hur det måste varit för henne innan.

Efter operationen var föräldrarna oroliga att Valentines läpp skulle spricka upp eller bli infekterad, så även om Valentine var redo att börja skolan direkt efter operationen fick hon vänta i ett helt år – för säkerhets skull. Men nu går hon äntligen i skolan! Just nu är det roligast att skriva och räkna matte. Valentine drömmer om att bli lärare, men Claudine och Jean skulle gärna se att hon går i Françoises fotspår så att hon kan hjälpa andra barn med spalt. Men viktigast av allt är att de inte längre behöver oroa sig över Valentines framtid; nu har hon samma förutsättningar och samma möjligheter att få ett bra liv, precis som de andra barnen.

Lycka är likadana skor

Françoise gläds åt att Valentine nu går i skolan och har drömmar om framtiden. Hon är väl medveten om vad en operation betyder för barn och familjer. En operation kan vara vägen ur ensamhet och utanförskap.

– Att kunna erbjuda vård och behandling snabbare innebär förbättrad välfärd och ökat välmående. Och när vi opererar ett barn med spalt förändrar vi framtiden för det barnet, men också för familjen, säger Françoise.

Och Valentine har hittat tillhörighet och gemenskap sedan hon fick sin operation. Hon och Queen viskar med varandra och viker inte från varandras sida. Innan vi tar avsked vill Françoise ge Valentine en liten present från den lilla affären i byn. Hon tar Valentine i handen och tillsammans går de för att köpa ett par gröna plastskor. Sådana som Queen har.