Petra om Guatemala: ”Värme, glädje och tacksamhet!”

Petra Peterson, plastikkirurg på Karolinska Universitetssjukhuset och volontär sedan tio år, har just avslutat ett medicinskt uppdrag i Guatemala. När några möjligheter nu äntligen öppnats för våra internationella volontärer att åka ut i fält, blev hon den första från Norden att resa iväg efter pandemiutbrottet. Vi når Petra på plats i Guatemala City, efter just avslutat uppdrag – ett uppdrag som kunde genomföras tack vare Svenska Postkodlotteriets årliga bidrag till Operation Smile.

Beskriv uppdraget med tre ord.
– Värme, glädje och tacksamhet!

Detta var ditt första uppdrag efter att pandemin drog in över världen. På vilket sätt skilde det sig från tidigare uppdrag?
– Det är det minsta jag varit på hittills, avseende antal patienter och operationsbord. Först kändes det väldigt frustrerande att inte kunna göra mer, operera fler barn, men jag vet ju att det är en nödvändig säkerhetsåtgärd. Vi kunde inte samla för många familjer till hälsoundersökningen på grund av smittorisken och behovet av att kunna hålla tillräckliga avstånd. Det var också speciellt att arbeta med så mycket skyddsutrustning i värmen – man blir tröttare snabbare av det.

Det var även ditt första lokala uppdrag, där merparten volontärer är från det aktuella landet. Hur var det?
– Det är väldigt smidigt att arbeta med ett team där många redan känner varandra som det är på ett lokalt uppdrag. En del av volontärerna kunde inte engelska och min spanska är väldigt begränsad, men jag tycker att det fungerade över förväntan. Alla var oerhört positiva, trevliga och stöttande, så det var en väldigt fin stämning.

Du sa före avresan att du verkligen längtade efter att åka. Blev uppdraget den positiva upplevelse som du hoppades på?
– Absolut!!! Jag känner mer än någonsin att arbetet med Operation Smile verkligen berikar mitt liv på så många plan och är otroligt tacksam för chansen jag fått att uppleva detta! Jag hoppas att vi kan fortsätta med uppdragen nu, om än i mindre skala som här i Guatemala, och att andra volontärer från Sverige också snart får komma ut ”i fält” igen.

Ett uppdrag inleds alltid med en ordentlig hälsokontroll av patienterna. Hur mådde de överlag?
– Det var ganska många av barnen som var undernärda och flera så pass illa att de inte kunde få en operation. Några var redan sjuka och två av dem som vi hoppats kunna operera fick feber och ströks på operationsdagen. Det känns förstås hemskt när det händer, men som tur är kommer de få fler chanser längre fram.

Hur prioriterade ni när ni valde ut vilka 15 som skulle få en operation?
– Vi prioriterar barnen strikt enligt Operation Smiles riktlinjer, vilket innebär att friska barn cirka 6 månader – 6 år, med spalt i läppen, är högsta prioritet. Därefter kommer barn med spalt i gommen och sedan äldre barn och ungdomar med läppspalt. Vuxna med spalt i läpp och gom har lägre prioritet.

Vad säger ni till dem som inte får en operation? Hur känns det att lämna det beskedet?
– Vi förklarar hur vi prioriterar och varför. Familjerna lämnar telefonnummer så att Operation Smile Guatemala i det här fallet kan kontakta dem så snart ett nytt uppdrag planeras. De får även hjälp med pengar till transport så att de ska ha möjlighet att komma tillbaka. Det är lika sorgligt varje gång man måste ge föräldrar beskedet att deras barn inte kommer att få en operation just den här gången. Det är enda gången man blir riktigt nedstämd på ett uppdrag, men när man kan ge hopp om ett nytt uppdrag känns det lite bättre. Men man glömmer inte föräldrarnas lidande.

Vilka åldrar var det på patienterna?
– Barnen vi opererade nu var mellan knappt 1 år och cirka 3 år. En 10-årig flicka fick en bentransplantation till käkspalten vilket innebär att hon nu är färdigopererad.

Varför är det viktigt att få en operation vid unga år?
– När det gäller läppspalt är det framför allt för föräldrarnas skull när barnen är små. De slipper gömma undan sitt barn och skämmas över spalten som de, och andra, ofta tror uppkommit på grund av att de gjort något fel. Äldre barn blir mobbade om spalten syns och vill eller vågar inte gå i skolan. Gomspalten syns ju inte, men är väldigt viktig att få rekonstruerad så tidigt som möjligt, helst senast vid ett års ålder, eftersom barnet annars riskerar att aldrig få ett normalt tal. Barn med gomspalt är ofta undernärda då det är svårt att mata dem. En del dör av undernäring eftersom de inte kan amma. Det läcker också upp mat i näsan och äldre barn och vuxna med gomspalt vill oftast inte äta i sällskap eftersom det blir väldigt generande och besvärligt.

Hur många opererade du under de två operationsdagarna?
– Jag opererade sju barn med enkel- eller dubbelsidig läppspalt. De flesta av dem hade även spalt i gommen och måste få en gomoperation så snart som möjligt. Vi informerade föräldrarna noga om det under hälsokontrollen, så att de ska förstå vikten av att komma tillbaka till nästa uppdrag.

Två av barnen som satts upp på operationsschemat blev sjuka och ströks. Vad innebär det för dem?
– De barn som vi inte kunde operera nu och alla de andra drygt 150 barnen på väntelistan är helt beroende av att fler uppdrag kan utföras så snart som möjligt. Jag kan inte nog betona vikten av att vi får fortsätta att beta av den digra väntelistan, som var lång redan före pandemin, och som nu växer för varje dag både här i Guatemala och i resten av världen. Behovet av hjälp är större än någonsin.

Fanns det någon patient som du hann komma extra nära?
– Lilla Maria Esperanza som kom till uppdraget för andra gången – hon blev sjuk på det senaste – i sällskap med sin mormor gjorde starkt intryck på mig. Marias mamma kunde inte vara med då hon arbetar på annan ort en månad åt gången och pappan dog nyligen. Hon var trygg med sin mormor, men ändå rädd då hon var så pass gammal att hon förstod vad som hände. Alla försökte trösta henne och det kändes väldigt bra att hon till slut fick sin läppoperation. Nu gäller det bara att vi även får operera hennes gomspalt så snart som möjligt.

Hur upplevde du stämningen i Guatemala City rent generellt? Spirar hoppet, eller ligger det en ”coronadimma” över staden?
– Det märks tydligt att även Guatemala är väldigt drabbat av pandemin och det är stränga restriktioner vad gäller avstånd och munskydd. Handsprit är obligatoriskt när man går ut och äter samt vid ingången till affärer, och många restauranger och affärer är stängda. Ofta blir man även sprejad med desinfektionsmedel när man ska gå in i någon byggnad. Läget här blev tyvärr värre igen efter påskveckan, ”holy week” som man säger här, så situationen är inte under kontroll.

Vad känner du inför framtida uppdrag nu när du har sett hur ett uppdrag ”post-covid-19” kan se ut? Spirar hoppet hos dig?
– Jag är optimist och tror och hoppas att vi nu kan fortsätta med just lokala uppdrag där några internationella volontärer deltar. Virtuella utbildningar och fortbildningar har genomförts under pandemin och de behövs alltid. Men absolut, någonstans hoppas jag förstås, som alla andra, att vi snart ska kunna återgå också till större uppdrag igen, så snart fler har blivit vaccinerade. Då kommer vi ha en stor utmaning framför oss att operera alla som behövt stå tillbaka under pandemin. Behovet är enormt, men det är också väldigt många som är beredda att hjälpa till på olika sätt!

#postkodeffekten

Var med och bidra till att våra volontärer kan operera ännu fler barn med läpp-käk-gomspalt!

Ge en gåva