I hamnstaden Toamasina på Madagaskar, i ett av stadens många tätbefolkade kvarter, bor Honoré med sin mamma, pappa och storebror. När han kom till världen var föräldrarna förberedda – en undersökning på sjukhuset hade visat att den lilla bebisen som mamma Eclaire bar på skulle födas med läpp-käk-gomspalt. Men det blev en lång väntan på hjälp.

När Operation Smiles första medicinska uppdrag efter pandemin inleds är Honoré ett av alla barn som kommit dit i hopp om att få en operation. Det är lätt att se honom i vimlet då han är iklädd en vackert mönstrad skjorta i fina färger. Honoré är en sprallig liten kille, och att han har livlig fantasi råder det ingen tvekan om. Men det märks också att han är van att leka ensam. 

Närbild på sexårige Honoré med läppspalt. Han ler stort och tittar in i kameran med ett munskydd under hakan.
Honoré har väntat länge på att få en operation. Foto: Jörgen Hildebrandt

Han spelar fotboll och förvandlas till en actionfigur som med coola, robotliknande rörelser närmar sig bollen för att sedan sparka i väg den i slowmotion. Länge håller han sig sysselsatt med en plastkork som han tagit med sig hemifrån. Men det är inte Honoré som snurrar och jagar den – det är ett snabbfotat fyrbent, morrande monster! Inget verkar kunna störa honom i leken, men då och då gör Honoré ett kort uppehåll och söker upp mamma Eclaire för lite närhet och en kram. Hon är hans stora trygghet.

Medicin i stället för operation
Att Honoré föddes med läpp-käk-gomspalt var i sig inte så omvälvande för Eclaire. Hennes syster och bror, som båda föddes med spalt, har blivit opererade av Operation Smiles volontärer. Hon hoppades att även Honoré så småningom skulle bli erbjuden samma hjälp.

Första gången Eclaire tog med sig Honoré till ett av Operation Smiles uppdrag var hans värden för dåliga för att han skulle kunna bli opererad. Det visade sig att han var undernärd och de fick med sig medicin hem. De uppmanades att komma tillbaka vid ett senare tillfälle för att få hjälp. Att en pandemi skulle bryta ut kunde ingen förutse då.

Pandemiåren blev svåra för familjen. Båda föräldrarna förlorade sina jobb och helt plötsligt stod familjen utan fast inkomst.

– Vi har haft det kämpigt, men inte så svårt som många andra. Vi har alltid haft det nödvändigaste, säger Eclaire.

Mamma Eclaire och Honoré går hand i hand genom sina hemkvarter. Foto: Jörgen Hildebrandt

Ett nytt hopp väcks
När världen öppnat upp igen får Eclaire en dag ett sms från den lokala mobiloperatören om att Operation Smile ska genomföra ett operationsuppdrag. Hoppet om en ny framtid väcks, och hon och Honoré packar en liten väska och ger sig av. Väl framme får Honoré träffa barnläkare, tandläkare, sjuksköterskor och logopeder – och den här gången kan mamma och son andas ut. Honoré ska opereras om bara några dagar!

– Det kommer att göra stor skillnad, säger Eclaire. Han kommer att få nya kompisar och han behöver inte bli retad längre.

Hemma i kvarteret blir Honoré ibland retad av de andra barnen, men han får ofta vara med och leka. De kan dock inte kommunicera: Honorés gomspalt påverkar talet så mycket att han har svårt att göra sig förstådd.

En glad sexårig Honoré som har en leksak i handen. Han är iklädd en färgglad randig operationsskjorta i armarna på narkosläkare Jonas Wanbro som är iklädd operationskläder och munskydd.
Äntligen! En ivrig Honoré strålar som en sol när vår volontär, narkosläkaren Jonas Wanbro, bär in honom till operation. Foto: Jörgen Hildebrandt

Den långa väntan är över
När operationsdagen är inne och Honoré är i trygga händer på operationsavdelningen träffar vi Eclaire utanför sjukhusbyggnaden. Hon berättar att Honoré varit otålig och ivrig att komma i väg hela morgonen.

– ’Mamma, när ska jag bli opererad?’ frågade han flera gånger. Själv är jag inte direkt nervös, men heller inte helt lugn.

Efter operationen, när de båda återförenas på uppvaket, känner Honoré försiktigt över läppen med tungan och undrar hur de lagade läppen. Och när han fått se sig själv i spegeln konstaterar han att de har gjort en bra reparation. Honoré är nöjd!

– Han är så fin, säger Eclaire, märkbart rörd. Och han kommer att bli ännu finare när såret har läkt!

”Hur gjorde de, mamma?” var det första Honoré frågade sin mamma när han vaknade efter operation. Foto: Jörgen Hildebrandt

Planer för framtiden
Ett år efter operationen har Honorés vardag förändrats. Han går i skolan och är en självklar del av klassen. Varje dag tar han på sin skoluniform och promenerar genom de folktäta kvarteren till skolan med skolböckerna som skydd över huvudet för den stekande solen. I skolan är det full fart, och extra kul är det när läraren låter Honoré och hans kompisar leka skola framme vid svarta tavlan. Lärare turas de såklart om att vara.

Franska och diktamen är Honorés favoritämnen i skolan. Foto: Jörgen Hildebrandt

För Eclaire är det med stor glädje hon följer Honorés utveckling efter operationen. Från att ha varit en tystlåten kille som haft svårt att göra sig förstådd är han nu en pratsam kille med nytt självförtroende.

– Nu kommer de andra barnen och söker upp honom för att de vill leka med honom.

För att Honorés tal ska bli ännu bättre behövs en operation av gommen, och det är vad Eclaire nu har siktet inställt på. Hon vet hur viktigt det är för honom. Och Honoré? Han har också planer för framtiden: när skolan är avklarad ska han jobba och tjäna pengar. Och skulle han bli arbetslös, ja, då kan han alltid sälja korv, kött och kyckling!

Redo för skolan och nya äventyr! Foto: Jörgen Hildebrandt

Vill du vara med och förändra livet för fler barn som Honoré?

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Var först med att få nyheter, uppdateringar och hjärtvärmande berättelser från fältet. Prenumerera på vårt digitala nyhetsbrev.

Genom att gå vidare godkänner du vår integritetspolicy.