Återbesök i Filippinerna: Efrens berättelse

Som barn var Efren ensam och utstött. Hans läpp-käk-gomspalt gjorde det svårt för honom att göra sig förstådd och han blev frustrerad av de andra barnens trakasserier. I brist på slagkraftiga ord tog Efren till nävarna och han kom ofta hem från skolan i tårar. Men i dag ser livet helt annorlunda ut för Efren som hunnit bli 18 år. 

Efren bor på en av Filippinernas öar tillsammans med sin familj. Syskonskaran är stor, och med sju barn är det många munnar att mätta för pappa Efren Sr. som försörjer sig som fiskare. Det är ett jobb som i perioder inte ger så stor inkomst, ibland är vågorna för stora för att han ens ska kunna ge sig ut på havet. Även om Efren går i skolan hjälper han ibland sin pappa och sina äldre bröder att fiska. Men det är inte det han själv vill ägna sig åt när han blir äldre.

– Att vara fiskare är ett slitsamt jobb. Själv vill jag bli polis och sätta stopp för knarklangare, säger Efren och berättar att mordstatistiken är hög i Filippinerna, delvis på grund av droghandeln.

Grusade förhoppningar
Som liten hade Efren inte så stora drömmar inför framtiden. Familjens ekonomi begränsade
möjligheterna till den vård han behövde, men när Efren var sex år tog hans mamma Juditte med honom till en hjälporganisation i hopp om att han skulle bli opererad. Väl där upptäckte man dessvärre att Efrens hjärtrytm var oregelbunden och de hade inget annat val än att vända hem igen. Utan den hjälp de hoppats på.

Det var först när Efren tre år senare kom i kontakt med Operation Smile och genomgick en grundlig hälsoundersökning som en operation blev verklighet. Problemet med hjärtat, som satte käppar i hjulet för honom första gången, bedömdes vara så minimalt att en operation skulle vara säker.

– Jag är så lycklig nu, jag kan inte ens beskriva det i ord. Det gjorde ont att se hur ledsen han var när han kom hem från skolan och grät, sa Efren Sr. efter sonens operation.

Livet förändrades
Sedan operationen har mycket hänt i Efrens liv och i världen. När pandemin slog till med full kraft fick familjen flytta till en annan ö, där jobbmöjligheterna var bättre för fiskare som pappa Efren Sr. I den nya tillvaron har Efren funnit sig väl till rätta. Han går i skolan och på fritiden har han ett gäng kompisar att umgås med.

– Vi spelar basket tillsammans, vi har inget lag utan vi spelar mest för att det är kul. Och så tycker jag om att sova, ler tonåringen Efren.

I dag har han inga problem att göra sig förstådd. Han behöver inte längre oroa sig över att bli retad eller utanför, men han minns hur det var innan han fick sin efterlängtade operation.

– Jag var ju tio år, så jag minns. Jag blev retad och jag grät mycket. Jag är så glad och tacksam, för operationen förändrade verkligen mitt liv. Förut höll jag alltid handen över munnen för att dölja hur jag såg ut, men nu vågar jag möta folk.

Tack till Svenska Postkodlotteriet som stöttar vårt arbete i Filippinerna och tack till alla givare och lottköpare som ger barn som Efren nya drömmar och möjligheter i livet!