Leanas långa väntan är över

Skammen och oron över vad folk tisslade och tasslade om bakom Angelines rygg fick henne att lämna lilla dottern Leana hemma. Hon fick inte följa med vare sig till kyrkan eller till marknaden. Leanas läppspalt fick folk att stirra, och föräldrarna förstod att den enda lösningen på Leanas problem var en operation. Men vägen dit visade sig bli lång.

Operation Smiles medicinska uppdrag i hamnstaden Toamasina på Madagaskar är i full gång. På patientboendet väntar flera hundra patienter på besked under den stekande solen. Är det nu de ska få den operation som kan förändra livet?

Ett av alla barn som kommit till Toamasina är Leana, flickan med de glittrande ögonen och det smittande leendet. Hon leker, skrattar och jagar såpbubblor med de andra barnen och ingen kan ana att hon, som inte ens är tre år fyllda, redan besökt fyra uppdrag i sitt liv – utan att ha fått en operation.

Skvallret var det värsta
Leanas familj fick höra talas om Operation Smile redan när hon var sex månader gammal. De insåg direkt att en operation var enda lösningen för Leana. Det skulle också innebära en stor lättnad för hela familjen som blivit utstötta och trakasserade – till och med av nära familjemedlemmar – sedan Leana föddes.

– Skvallret var värst, berättar Angeline. Jag hörde inte vad de sa, men jag visste att folk pratade bakom ryggen på mig och att de inte tyckte om Leana. Jag skämdes så mycket att jag inte tog med henne till kyrkan. Först när en kvinna sa till mig att hon är en gåva från Gud fick hon följa med. Men skvallret är fortfarande det värsta.

Undernärd och sjuk
Första försöket gick inte som önskat. När Leanas föräldrar fick höra om ett uppdrag i staden Antsirabe lämnade de jordbruket och for dit. Men det blev ingen operation. Leana var för liten och undernärd och de fick veta att det inte skulle vara säkert att operera henne. Och sedan kom pandemin …

Men familjen gav inte upp. Ihärdigt sökte de hjälp när pandemin var över och uppdragen återupptogs, men det efterlängtade klartecknet uteblev. Tack vare Operation Smiles nutritionsprogram uppnådde Leana en hälsosam vikt, men i stället drabbades hon av feber och fick än en gång vända hem. Vid det senaste försöket var Leana redan i operationssalen när teamet upptäckte att hon hade en misstänkt struplocksinflammation. Operationen avblåstes, Leana rullades ut och än en gång grusades familjens förhoppningar. Skulle hon någonsin få en operation?

”Jag fick nästan en hjärtattack”
Dagarna i Toamasina är långa. Alla patienter undersöks och det är mycket väntan. Leana sitter ömsom i skuggan med sina föräldrar, ömsom leker hon med de andra barnen. Hon snurrar och skrattar, och kjolen virvlar runt hennes smala ben. Här är det ingen som pekar på henne och viskar om henne. Och när det är dags för besked kommer så äntligen det de väntat på i flera år: Leana ska få en operation!

Det är tidig morgon och dagen för operation är inne. Leana sitter, lite sömndrucken, i mamma Angelines knä och tittar med stora ögon på allt som händer runtomkring. Barnläkare Christian Gadsbøll undersöker alla patienter på dagens operationslista. Han lyssnar på Leanas lungor, men ser plötsligt bekymrad ut och kallar till sig en kollega, narkosläkaren Christian Kampik, för konsultation.

Tiden stannar och allt blir tyst; inte ska hon väl behöva vända i dörren den här gången också? Efter vad som upplevs som en evighet är faran avblåst: Leana är frisk och det är ingen fara att operera henne.

– Jag fick nästan en hjärtattack, berättar Christian Kampik efteråt. Jag var med förra gången när vi fick avbryta innan vi hann börja. Jag visste att hon var här för femte gången och att Leana äntligen får sin operation i dag gör mig riktigt, riktigt glad.

Hopp inför framtiden
När Leana ligger på uppvaket är Angeline tystlåten, men märkbart lättad. Hon stryker sin dotter på kinden och kramar försiktigt om henne. När hon tittar på Leana, som ligger i sängen, strålar hennes ansikte. Äntligen kan hon blicka framåt. Hon berättar att Leana ska få börja skolan så fort hon läkt och att hon tror att hennes framtid nu är ljus.

– Jag har inget att ge, förutom ett tack, säger Angeline, som inte släpper den nyopererade Leana med blicken. Jag hoppas att hon kommer att kunna skaffa sig en bra utbildning nu.