Chris Joy överlevde mot alla odds

Hundratals människor har kommit till distriktssjukhuset i Rwinkwavu i östra Rwanda, inte alltför långt från gränsen till Tanzania. Köerna ringlar långa runt sjukhusbyggnaden och sträcker sig så långt ögat kan nå på området. Tålmodiga människor väntar på sin tur att få träffa en läkare som ska göra en första sållning inför operationerna som ska ske de kommande fem dagarna.

Läkarteamet är specialiserat på rekonstruktiv plastikkirurgi, till exempel läpp-käk-gomspalt, brännskador, operationer efter cancertumörer eller sår efter olyckor som inte läker ihop – och de måste prioritera vilka som ska få en operation den här gången.

Plötsligt syns en rörelse bland alla människor. En liten pojke hoppar fram på ett par gamla, rostiga kryckor, alldeles för små för hans längd. Men han behärskar dem totalt. Han trixar med sina ben, vänder på sekund och gör en split i luften. Hela hans ansikte skiner av glädje.

En olycka som präglat hela familjens liv

Operation Smiles patientsamordnare, Ezechiel Bimenyinana, går fram till pojken och frågar vad han heter och vad han har för skada på benen.

– Chris Joy, svarar han och lyfter upp sina ben medan han balanserar på kryckorna. Då syns det plötsligt att pojken saknar fötter helt. På ena foten sitter en gammal gympasko som ett slags hemmagjord protes, på den andra enbart ett bandage lindat runt en stump nedanför smalbenet.

Chris Joy har kommit till Rwinkwavu från andra sidan landet. Han och hans mamma Diane bor i Gisenyi, långt västerut, inte långt från grannlandet Demokratiska republiken Kongo. När Chris Joy var liten hände den olycka som kommit att prägla hela familjens liv.

– Han vara bara ett spädbarn … det var en laddare till mobilen som fattade eld när han låg och sov. Täcket fattade eld. Jag stod och lagade mat i köket och märket inget förrän folk kom och bankade på dörren och skrek att det brann. Jag rusade in och lyfte upp min pojke, men då var det redan för sent. Hans fötter var som rykande kolbitar, det fanns inget kvar.

Ingen kunde hjälpa honom

Diane sprang med sitt barn i panik först till en hälsoklinik som skickade dem i ambulans till närmaste distriktsjukhus, men där skakade man bara på huvudet och sa att det inte fanns någon som kunde hjälpa pojken. De hade inget hopp om att han ens skulle överleva. Hon fick böna och be om att de skulle skicka honom med ambulans till huvudstaden för specialistvård.

Många timmar senare fick de åka med en ambulans som ändå skulle dit med en annan patient. Väl i Kigali, på universitetssjukhuset, fick de den första livräddande brännskadevården som blev början på den flera år långa vårdkedjan som Chris Joy nu är mitt uppe i.

I Rwanda har det fram tills för några år sedan bara funnits två plastikkirurger, båda utbildade utomlands. I samarbete med Operation Smile har dessa två plastikkirurger arbetat fram en plan för att bygga upp ett akademiskt program inom COSECSA (College of Surgeons of East, Central and Southern Africa) i syfte att öka antalet plastikkirurger i Rwanda, men också i hela regionen. Tack vare utbildningen har antalet verksamma plastikkirurger i landet mer än fördubblats, och för varje år tillkommer nya. Victoire Mukamitari är en av de som nu utbildar sig inom programmet. Hon deltar ofta i de utbildningsprogram som Operation Smile arrangerar på flera distriktsjukhus runt om i landet.

– Det känns verkligen bra att vara med på de här uppdragen. Dels får man se många ovanliga fall, men jag får också direkt ’hands-on’-träning tillsammans med min mentor Professor Faustin. Det är dessutom väldigt bra för människorna här i landet som slipper vänta i månader på att få en tid på universitetssjukhuset i Kigali. Så det är ett utmärkt tillfälle att få vård snabbare”, säger Victoire, som till vardags kallar sig Vicky.

Sjukhus rustas upp

Förutom utbildningen av plastikkirurger renoverar och bygger Operation Smile operationsavdelningar på flera distriktsjukhus på landsbygden i syfte att alla människor i Rwanda (med en befolkning på 14 miljoner invånare) inte ska ha längre än cirka två timmar till närmaste sjukhus där det finns tillgång till kirurgi.

I nordvästra delen av landet har Operation Smile nyligen invigt nyrenoverade operationsavdelningar på två distriktsjukhus, dels i Ruhengeri, dels i Gisenyi, där Chris Joy bor. För honom innebär det att han nu slipper resa tvärs över landet för att få ännu en operation. Det kommer också spela stor roll för den lilla familjens ekonomi att slippa de långa resorna och att betala för mediciner och operationer.

Dianes berättelse vittnar om den desperation som alltför många drabbas av när sjukdom eller olyckan drabbar en familjemedlem. 2 av 3 människor på jorden har inte ett sjukhus i närheten som kan erbjuda kirurgi.

Långa och kostsamma resor för vård

– Vi fick sälja allt vi ägde, allt som inte brann upp den där dagen för att rädda honom, berättar Diane. Jag fick ensam åka runt i staden och försöka köpa de mediciner som han behövde.

Senare fick Diane tips om Operation Smile och att det fanns en möjlighet att få operationerna gratis på de kirurgiska uppdragen som genomfördes regelbundet på sex distriktsjukhus runt om i landet. Sedan dess har hon och pojken med jämna mellanrum tagit sig dit när de fått en chans.

I dag är Chris Joy sex år och har fått flera operationer av Operation Smiles team av plastikkirurger. En del av såren efter brännskadorna har varit svårläkta och han har behövt flytta hud från en del av kroppen till en annan för att de ska kunna läka.

Dr. Victoire, som sett Chris Joy och hans mamma komma resande många gånger för nya operationer, är mer än halvvägs igenom sin specialistutbildning för att bli plastikkirurg. Hon vet vilken skillnad det skulle innebära för en familj som Chris Joy med fler plastikkirurger ute på distriktssjukhusen.

– Jag ser verkligen behovet som finns här i Rwanda. Det är inte lätt för människor att få kirurgisk vård, så det motiverar mig verkligen att fortsätta.

Chris Joy har nu fått pröva sina första, riktiga proteser, och sakta men säkert kämpar familjen för att han ska kunna gå utan kryckor och leva ett självständigt liv.