Françoise och Vicky bryter ny mark i Rwanda

– Det som tilltalar mig mest med plastikkirurgi är att man ser effekten direkt. Som läkare vill vi rädda liv, men det här handlar om så mycket mer än liv och död. När vi opererar en spalt så räddar vi mer än det vi kan se med ögat; vi räddar barnets liv och framtid, men också familjens framtid och föräldrarnas äktenskap som annars ofta går i kras, berättar Françoise Mukagaju.

Françoise är en av tre läkare som utbildats till plastikkirurger genom ett treårigt projekt som drivits av Operation Smile med stöd av Svenska Postkodlotteriet. Specialistutbildningen är en del av ett större mål, nämligen att Rwanda ska bli självförsörjande inom plastikkirurgi.

När utbildningen inleddes var målet ambitiöst; då fanns det bara två plastikkirurger i hela landet och arbetsbördan var enorm. När Françoise och hennes två kursare examinerades blev de fem – och Rwanda fick sin första kvinnliga plastikkirurg! Därtill har en ny kull läkare påbörjat en femårig specialistutbildning, och en av studenterna är Vicky Mukamitari. Hon har inspirerats av att se Françoise bana väg för kvinnor inom professionen.

Stöd och uppmuntran

Som läkarstudent var Vicky aktiv i Operation Smiles studentförening och deltog regelbundet vid uppdrag. En dag träffade hon en glad, liten kille som just fått sin spalt opererad, vilket visade sig bli ett möte som fick Vickys liv att ta en ny vändning. När hon förhörde sig om vem som utfört operationen fick hon höra att det inte alls var en av de seniora plastikkirurgerna som hon först trott, det var Françoise.

– Jag tänkte: Wow! När jag berättade för Françoise att jag gillade plastikkirurgi rådde hon mig att satsa. Hon sa ”det kan bli du som får ge nästa barn ett nytt leende”, berättar Vicky. Det fick mig att tänka att jag kanske också kan göra det här, så Françoise har verkligen inspirerat mig!

Vicky var väl medveten om det skriande behovet av fler plastikkirurger. I sin roll som läkare på ett av distriktssjukhusen remitterade hon ofta patienter till den plastikkirurgiska enheten och vårdkön var alltid lång. När hon informerade sina patienter om hur länge de skulle behöva vänta möttes hon ofta av besvikelse och frustration.

– När jag fick höra om utbildningen tänkte jag att jag kanske kan bli en del av lösningen, att vara med och fylla glappet.

Möts av skepsis

Françoise stöttar Vicky och uppmuntrar henne att jobba hårt så att även hon kan bli en förebild för andra kvinnor inom vården – och landets andra kvinnliga plastikkirurg. De ser båda ett värde i att fler kvinnor utbildar sig och ansluter till deras yrkesgrupp.

– En del har lättare att prata med kvinnor, andra med män, så det är viktigt att det finns både kvinnor och män inom yrket. Jag kan inte se varför det bara ska finnas manliga plastikkirurger, säger Vicky.

Men att ta sig in i en mansdominerad bransch har ibland varit en utmaning. Françoise själv är trygg i sitt yrkesval, men när hon träffar patienter möts hon då och då av höjda ögonbryn och skepsis. Hon behöver emellanåt förklara att hon är både läkare och plastikkirurg – trots att hon är kvinna. Men när hon väl fått patientens förtroende är det aldrig något problem.

– Vi har bara haft två plastikkirurger här i Rwanda och de är båda män. Så det var svårt i början och jag undrade om jag skulle klara det. Men jag vet vad jag kan och jag älskar det jag gör.

Ny framtid för Rwandas patienter

Kortare patientköer väntas nu i Rwanda när den plastikkirurgiska kapaciteten ökar, och målet med att bli självförsörjande är inte längre så avlägset som det en gång var. Charles Furaha, som var den allra första plastikkirurgen i Rwanda, ser nu en dröm bli verklighet när den yngre generationen tar vid hans arbete.

– Vem vill vara den enda plastikkirurgen i landet och dö som den enda? Vad lämnar man då efter sig? Det här är en dröm som blir verklighet. När jag pensionerar mig eller dör, vet jag att det finns många fler som gör det arbete som jag älskar.

Françoise är med och utbildar Vicky och hennes kurskamrater, och de kommer i sin tur att utbilda nästföljande generation – en boll har satts i rullning. Tillsammans kommer de att kunna operera betydligt fler än vad som tidigare var möjligt, och framtiden ser ljusare ut för patienterna.

– Jag föreställer mig att vi kan be patienter komma tillbaka nästa dag eller nästa vecka, inte om några månader eller år som det varit tidigare. Det är en otrolig besvikelse att söka hjälp och bli hemskickad. Jag tänker mig en framtid då ingen ska behöva åka hem utan att ha fått behandling.