Enoks berättelse om svåra trakasserier förmedlar en vanlig bild av hur livet ser ut för tusen och åter tusen av Operation Smiles patienter. Men medan de flesta av våra patienter är barn när de får hjälp, tvingades Enok utstå människors elaka behandling i 25 långa år. 

Det var när några av Operation Smiles volontärer besökte Enoks by som de fick kontakt med honom. De lyckades övertala honom att följa med till ett medicinskt uppdrag för att läkarundersökas och i bästa fall få en operation. Enok, som föddes med en kraftig dubbelsidig läppspalt som han levt med i många svåra år, samlade snart mod och bestämde sig för att komma med. 

Före operationen fick Enok jobba längst in i bageriet, där ingen skulle se honom. Foto: Margherita Mirabella

Emotionella sår finns kvar

Operationen blev mycket lyckad och den förändrade Enoks liv för evigt. Men även om de fysiska ärren är näst intill osynliga för ögat, läker fortfarande de emotionella såren. Den unge mannen minns de dagliga utmaningar han ställdes inför tidigare. 

– Jag promenerar alltid till jobbet och före operationen brukade jag ta alla möjliga omvägar och smyga över folks trädgårdar för att undvika att träffa någon, säger Enok och förklarar vad som hände om han stötte på någon på vägen.

Enok – fick en operation som 25-åring

Före operationen var alla rädda för mig. Jag kunde inte stanna och prata med tjejer, men det vågar jag nu.

– Barn brukade antingen springa iväg om de såg mig, eller springa bakom mig och skrika fruktansvärda saker. 

Det är svårt att tro att Enoks hemska promenader en gång var en del av hans vardag, när han nu stannar upp och hälsar på ännu en vän längs vägen. 

– Före operationen var alla rädda för mig. Jag kunde inte stanna och prata med tjejer, men nu vågar jag, säger Enok och ler. Även yngre barn var rädda, men nu är jag som vem som helst i byn. Jag möter människor och de pratar med mig precis som de gör med någon som levt här hela tiden. 

När Enok säger ”någon som levt här hela tiden”, refererar han till tiden före operationen, för då, när han blev så illa behandlad, upplevde han det som att han inte existerade. 

Hon bad för sin son

Hemma vakade hans mamma över Enok under alla dessa år och hon gjorde sitt bästa för att skydda sitt barn.

– När jag försökte gå någonstans med Enok, brukade barn springa iväg för att de trodde att han skulle bita dem, berättar hon. Jag gav aldrig upp hoppet utan bad ofta till Gud om hjälp för min son. När hjälpen kom, tackade jag Gud för att min dröm hade besannats. Han blev så otroligt fin och han är verkligen, som han själv brukar säga, en ny människa.

I dag vill både Enok och hans mamma uppmuntra barn och deras familjer att söka vård. Foto: Jacob Watson

Enok hade redan före operationen arbete på ett bageri; ett arbete som han trivs ännu bättre med nu efter operationen. 

– Min chef och mina kollegor bemöter mig med större respekt nu. Förut kändes det som att jag var mindre värd och jag jobbade isolerad från de andra, i ett eget rum längst in i byggnaden. 

Utstrålar självförtroende

Men kanske bäst av allt: efter operationen fick flickor upp ögonen för Enok. Han började dejta en tjej och det dröjde inte allt för länge innan bröllopsklockorna ringde. I dag har paret en son tillsammans. 

Den nye Enok är en man som ser möjligheter i livet. Han och hans mamma är numer entusiastiska talespersoner för Operation Smiles arbete i Rwanda. När de får nys om någon med läpp-käk-gomspalt försöker de få den personen – eller om det är ett barn, barnets föräldrar – att fatta mod till sig och åka till ett medicinskt uppdrag. Och vem kan bättre än Enok, som numer utstrålar både självförtroende och värdighet, förklara vad en operation kan innebära? Vem kan bättre förmedla känslan av att ha fått ett nytt liv, att ha blivit en ny människa?