Tirth drömmer om att bli hjälte

Elvaårige Tirth gick bara första året i skolan, sedan hade familjen inte längre råd. Nu är Tirth hemma om dagarna. Han har fem grannbarn som han leker med – oftast blir det kurragömma. Det tycker de är jättekul; Tirths ögon glittrar när han berättar. Tirth får vara med och leka, men samtidigt är de andra barnen inte snälla mot honom.  

– De gör narr av mig och retas, berättar Tirth, som föddes med läpp-käk-gomspalt, och som på grund av det alltid har blivit hackad på. 

Året i skolan var ingen rolig upplevelse: 

– Jag hade inga kompisar och de andra barnen mobbade mig. De skrattade högt och gjorde ett speciellt tecken till varandra när jag kom nära. Jag blev väldigt ledsen.  

Operation Smile är på uppdrag i den indiska staden Siliguri, 55 mil norr om Kolkata, organisationens första just här. Vi träffar Tirth och hans mormor Meena i samband med den hälsoundersökning som alltid inleder ett uppdrag. Det är här det avgörs vilka som ska få en operation under kommande vecka; beslut som fattas utifrån vilken typ av spalt patienten har och ifall hen är frisk och i gott fysiskt skick i övrigt.  

På grund av sin spalt har Tirth svårt med talet och trots att han fick en gomoperation för två år sedan och nu bara har läppspalt kan han inte riktigt artikulera orden. En gom ska helst lagas när barnet är max två år för att resultatet ska bli optimalt. Det är därför det är så viktigt att Operation Smile kan hjälpa barn så tidigt som möjligt. Men den här gången är det alltså en läppoperation som familjen; mamma, mormor och de två småsystrarna, 5 och 10 år, håller tummarna för. Tirth passerar de olika stationerna hos sjuksköterskor, barnläkare, plastikkirurger, narkosläkare, tandläkare och sist men inte minst logopeden. Det ser ljust ut, men besked om det blir ett ja till operation kommer först i morgon. 

Många av de hjälpsökande är väldigt uppklädda, i sina allra finaste kläder. Tirth är inget undantag, han till och med sticker ut bland de andra så stilig han är; blank, mörk kostym med lila näsduk i fickan och matchande lila skjorta. På kavajen en strassbrosch. Då kommer han ändå från en mycket fattig familj; pappa är död och mamma arbetar som hushållerska i olika familjer. Det är mormor som tar hand om barnen.  

– Det är väldigt tungt, säger mormor Meena. Jag har ingen son och ingen man som kan hjälpa till med försörjningen.  

Nu hoppas familjen att ende sonen, Tirth, ska få en operation och därmed helt nya förutsättningar för att återuppta sin skolgång och på sikt skaffa ett arbete och bidra till familjens försörjning. Tirth är inte nervös inför tanken på en operation och han drömmer stort om sin framtid. Och precis som han sticker ut med sin finkostym sticker han ut när det gäller vad han vill bli när han blir stor:  

– En hjälte, jag ska bli en hjälte!  

Epilog: Dagen därpå kommer besked; Tirth har valts ut för att få en operation! Han ska även få träffa logopeden för att få hjälp med talet. Men, så visar det sig att mormor har tagit Tirth och åkt hem. Hans moster ska föda när som helst, mamma måste arbeta och vem ska ta hand om småsystrar och kusiner? Via Operation Smiles lokala samarbetspartner lyckas vi förmedla glädjebeskedet om operationen. Men nej, trots olika idéer och förslag kan logistiken inte lösas och Tirth kommer inte tillbaka till sjukhuset. De volontärer som hunnit träffa honom blir djupt berörda, några gråter eftersom de förstår vad en operation hade betytt för pojken. Vi kan bara konstatera att vi har hans kontaktuppgifter. Nu gäller det att få förnyad kontakt nästa gång Operation Smile kommer till den här delen av Indien. Ett konkret exempel på behovet av att vi kan återvända till en plats flera gånger.