Flyktingpojken Pedro fick en operation

Pedro, 7 år, och hans familj flydde ett Venezuela i kris. Nu lever de under knappa förhållanden i Colombia. Men ändå – här vågar de tro på en  ljusare framtid. Och framför allt; kanske kan de äntligen hitta en lösning för Pedro, som föddes med läpp-käk-gomspalt. 

Den tropiska solen steker och torra vindar blåser över karga fält. Här dansar övergivna plastpåsar och rullar marklöpare. Här möter La Guajira-öknen Uribia, en kommun med drygt 100 000 invånare, i norra Colombia. 

Längs en slingrande lerväg ligger rader av små, avgränsade tomter; staket av kaktusar som surrats samman med metalltråd. Plastskräp som fastnat i taggarna smattrar i vinden. På tomterna står enkla skjul, byggda av vad som stått till buds; udda träbitar, kartong, tyg, metall och glasfiber – allt som kan tänkas ge skydd för väder och vind. 

Vi befinner oss i flyktinglägret ”Tredje april”. Hit har hundratals venezuelaner kommit efter att ha flytt ett politiskt och ekonomiskt kaos i hemlandet. Några av dem som lämnat allt och nu lever här är Marbelis och hennes familj.  

Av de över 4,5 miljoner venezuelaner som är på flykt har dryga miljonen sökt sig till grannlandet Colombia. Luften i det karga, strama landskapet kring ”Tredje april” är numer fylld av rop och skratt när grupper av barn leker och stojar på en lekplats, målad i glada neonfärger. Ett av barnen sticker ut bland de andra; det är Pedro, Marbelis 7-årige son, som föddes med läpp-käk-gomspalt. Familjen hoppas kunna skapa sig en ny, ljusare framtid här i Colombia och det de hoppas allra mest på är en operation för Pedro. I Venezuela har de kämpat i alla år för att hitta en lösning, men utan att lyckas. 

– Allt känns bättre sedan vi kom hit. Det är lättare att få tag i mat och vi känner oss alla glada och hoppfulla, säger Marbelis.  

När Marbelis berättar om livet i Venezuela kämpar hon för att hålla tillbaka tårarna. Familjen fick allt svårare att klara sig i takt med krisen i landet och trots att Nelson, Marbelis make, arbetade många, långa timmar på en gård hade de fortfarande inte råd med mat. Därtill hade familjen gett upp hoppet om att Pedro någonsin skulle få en operation. I mars 2018 lämnade de därför Venezuela. Nelson, som ursprungligen kommer från Colombia, visste att familjen nog kunde skapa sig ett bättre liv på andra sidan gränsen. 

– Det var något vi var tvungna att göra på grund av situationen i landet, men också för vår sons skull, föklarar Marbelis.  

Fick tips om Operation Smile Colombia

Bara några veckor efter deras ankomst kom de i kontakt med en person som, efter att ha fått syn på Pedro, tipsade dem om Operation Smile Colombia. Marbelis fick veta att det fanns en möjlighet att få gratis operationer av organisationens volontärer. De hade just missat ett medicinskt uppdrag i staden Riohacha, men Pedro skrevs upp som en potentiell patient inför nästa uppdrag, i augusti 2019. 

Jag har väntat på det här sedan han föddes. Äntligen har tiden för hans operation kommit, och jag är väldigt glad.

Många av de venezuelanska flyktingarna som bor i något av de läger som poppat upp i trakterna kring Uribia lider av dålig hälsa. Men de två lokala sjukhusen har bara kapacitet att behandla de som blir akut sjuka, vilket gör att en person med exempelvis läpp-käk-gomspalt blir utan hjälp. En rad hjälporganisationer samarbetar därför med de lokala hälsomyndigheterna för att tillhandahålla grundläggande behandlingar. Ändå klarar man inte att täcka det stora vårdbehov som finns. För Pedro stod nu sista hoppet till Operation Smile, när organisationen skulle komma tillbaka till Riohacha. Marbelis berättar att även om hon lyckats få i Pedro mat trots spalten, har han lidit av att ha blivit mobbad av sina tidigare klasskamrater. Han blir också frustrerad av att människor har svårt att förstå vad han säger. 

Så, äntligen; augusti har kommit och Operation Smiles volontärer är på plats. Efter att ha gått igenom den obligatoriska hälsoundersökningen visar Pedro sig vara en perfekt kandidat för att få en operation och han sätts upp på schemat. Det är den colombianske plastikkirurgen Mauricio Herrera, volontär och även medicinskt ansvarig för Operation Smile Colombia, som ska åtgärda Pedros läpp genom att under någon timme skära, pussla och sy och på så vis omforma läppen fint. 

– Jag har väntat på det här sedan han föddes. Äntligen har tiden för hans operation kommit, och jag är väldigt glad, säger Marbelis. 

Martha Tristancho, chef för Operation Smile Colombia, menar att det är organisationens skyldighet att betjäna flyktingfamiljer som Pedros: 

– Vi hittar dagligen nya människor som behöver oss, och genom den vård som våra volontärer erbjuder, kan vi vara med och sprida nya leenden. Vi måste fortsätta vårt åtagande och öka vår kapacitet för att kunna erbjuda vård till alla som kommer till oss. 

Mauricio tillägger:  

– Det är så sorgligt att de inte får någon vård alls, på grund av en situation de själva inte kan rå över. Det är verkligen orättvist; barn bör få en operation tidigt i livet så att de kan få en normal barndom och uppväxt. 

”Han är så vacker”

När det är dags för operation ler Pedro stort där han går hand i hand med narkosläkaren bort mot operationssalen. En dryg timme senare är operationen klar och Pedro flyttas till uppvaket. När Marbelis får se sin sons nya leende för första gången överväldigas hon av sina egna känslor. 

– Jag nästan sprang in, och när jag såg honom började jag gråta, för han är så vacker. 

Samtidigt vet Marbelis att detta inte var den enda operation som Pedro behöver. Han har även gomspalt och innan familjen skrivs ut från sjukhuset bestäms det att Pedro ska återvända när Operation Smile genomför nästa års uppdrag i Riohacha. Framtiden må vara osäker för Marbelis och hennes familj, men ett är säkert; familjen kommer göra allt som står i deras makt för att komma tillbaka då, för ytterligare en livsförändrande operation. 

– Vi är redo för hans gomoperation. Jag kommer att fortsätta slåss tills allt är klart. 

Vill du också vara med och bidra till att barn som Pedro får en livsförändrande operation?

Stöd oss