Mamma Ninas första tanke var att något fattades i dotterns ansikte

Mamma Nina hade fött tre välskapta söner innan lilla Joyce kom, hennes älskade dotter som föddes med läpp-käk-gomspalt. Nina berättar att hon fick en chock på sjukhuset; hennes första tanke var att något fattades i dotterns ansikte.
– Jag grät och grät. Sköterskorna frågade vad jag hade gjort, vad jag hade ätit under graviditeten… Jag kände sådan skuld! 

På Madagaskar, större än Frankrike till ytan och ett av världens absolut fattigaste länder, finns endast tre plastikkirurger. De flesta invånare skulle i vilket fall inte ha råd med en operation. När Nina kort efter förlossningen fick tips om Operation Smile tog hon därför genast kontakt och familjen välkomnades till ett kommande uppdrag. 

Väl där visade läkarundersökningen att Joyce, då knappa halvåret, var frisk och stark nog för en operation och läppen opererades, med fint resultat! 
– När jag såg henne efteråt kände jag inte igen henne – så annorlunda såg hon ut! Jag fick försäkra mig om att det var hon genom att titta på hennes kläder. Det tog några dagar att vänja sig, säger Nina. 

Sedan dess har det blivit ytterligare två operationer, i gommen. Alla operationer har gjorts av Operation Smiles volontär Petra Peterson, plastikkirurg på Karolinska universitetssjukhuset. För Petra har mötena med Joyce och hennes familj betytt mycket; hon har blivit hembjuden till familjen och kommit dem nära. Petra, som åker ut på uppdrag i snitt en gång per år reflekterar över hur detta kan påverka hennes egna barn:
– Jag ser det som en förmån att få åka ut som volontär och tror att det även påverkar mina barn på ett positivt sätt. Jag brukar säga att de lånar ut mig några dagar om året till andra barn som behöver mig, och jag hoppas att de också känner sig delaktiga och förstår mitt val. Kanske kan det väcka en liknande solidaritet i dem – att det är viktigt att ställa upp med det man kan, när man kan.

För Joyce familj har hjälpen från Operation Smiles volontärer underlättat livet. När det ändå har känts tungt ibland, har Nina dragit sig till minnes ett gott råd hon fick när Joyce föddes:
– Någon sa till mig att jag aldrig skulle sluta visa min dotter hur mycket jag älskar henne. Hur andra än behandlar henne ska jag låta henne förstå att hon är värd att älskas, så att hon kan bygga en bra självkänsla och ta sig igenom livets svårigheter. Men jag sa också åt mina tre söner att skydda henne, att vara hennes livvakter. Och de älskar henne verkligen! 

Senaste gången Nina och Joyce kom till ett uppdrag var i april 2019. Joyce skulle snart fylla fem år och de sökte nu hjälp hos vår logoped, eftersom Joyce, liksom de flesta barn födda med gomspalt, behöver få hjälp med sitt tal. Logopeden ger bland annat tips om hur man kan ta stöd av tungan för att forma olika ljud och går igenom talövningar att jobba vidare med på egen hand. Familjen har genom åren hunnit träffa många volontärer och Nina är mer än nöjd med det bemötande man fått:
– Jag är otroligt rörd. De har fått oss att känna oss speciella och utvalda. Vi är inte vana att bli så vänligt bemötta inom sjukvården, berättar Nina, som numer själv är icke-medicinsk volontär för Operation Smile, bland annat som tolk. 

Nina är även med och förklarar för familjer som nekas operation vad som ligger bakom beslutet, och hon peppar dem att komma tillbaka genom att tala om att de inte får ge upp, att de måste ta ansvar för sina barns framtid. 

Joyce själv då; jo, hon har utvecklats till en pigg och glad liten tjej, med ett fantastiskt leende. Hon älskar att leka och musicerar gärna ihop med sina älskade storebröder. Sång och dans är det bästa hon vet! Med åren kommer hon att förstå innebörden av den hjälp hon har fått, tack vare föräldrar som kämpat för henne. Nu väntar en framtid där hon har samma förutsättningar som sina jämnåriga kamrater. Joyce är härligt bekymmerslös och när hon får drömma om livet som vuxen, råder ingen tvekan om vad hon vill göra då:
– Jag vill dansa! 

Under våren 2021 hade vi skriftlig kontakt med Joyce mamma Nina, för att få en uppdatering om hur familjen mår – och höra hur de reder sig nu under pandemin:
”Vi är så försiktiga vi bara kan”, skriver Nina. ”Jag undervisar på en skola men driver också en liten restaurang och det är svårt med båda verksamheterna i dessa tider. Vi ger dock inte upp, utan hoppas att allt snart återgår till det normala. Massor av arbetstillfällen har försvunnit och många har tvingats gå ner till halva eller bara en fjärdedel av lönen. I stället startar folk eget, så det vimlar av gatuförsäljare… 

Barnen växer och mår bra. Joyce fyller 7 år i maj. Det går bättre och bättre för henne i skolan. Hennes tal har blivit renare, men tandläkaren säger att hon behöver gå till en specialist som kan reglera hennes bett så att talet kan fortsätta att utvecklas.

Just denna vecka är Joyce på ovanligt bra humör, då vi för första gången låtit henne diska efter maten helt själv. Hon har tjatat i månader om det, eftersom hon ser sina bröder diska och vill göra precis som de. Så nu fick hon pröva och hon var så lycklig! Tyvärr kanske just den lyckan inte varar alltför länge…”