I hamnstaden Toamasina, i ett av Madagaskars många slumområden, lever sexårige Honoré med sin mamma, pappa och storebror. När han kom till världen var föräldrarna förberedda – en undersökning på sjukhuset hade visat att den lilla bebisen som mamma Eclaire bar på skulle födas med läpp-käk-gomspalt. Men det blev en lång väntan på hjälp.

När Operation Smiles första medicinska uppdrag efter pandemin inleds är Honoré ett av alla barn som kommit dit i hopp om att få en operation. Det är lätt att se honom i vimlet då han är iklädd en vackert mönstrad skjorta i fina färger. Honoré är en sprallig liten kille, och att han har livlig fantasi råder det ingen tvekan om. Men det märks också att han är van att leka ensam. 

Honoré, 6 år, före operationen. Foto: Jörgen Hildebrandt

Han spelar fotboll och förvandlas till en actionfigur som med coola, robotliknande rörelser närmar sig bollen för att sedan sparka i väg den i slowmotion. Länge håller han sig sysselsatt med en plastkork som han tagit med sig hemifrån. Men det är inte Honoré som snurrar och jagar den – det är ett snabbfotat fyrbent, morrande monster! Inget verkar kunna störa honom i leken, men då och då gör Honoré ett kort uppehåll och söker upp mamma Eclaire för lite närhet och en kram. Hon är hans stora trygghet.

Medicin i stället för operation
Att Honoré föddes med läpp-käk-gomspalt var i sig inte så omvälvande för Eclaire. Hennes syster och bror, som båda föddes med spalt, hade blivit opererade vid ett av Operation Smiles tidigare uppdrag. Hon hoppades att även hennes lilla bebis så småningom skulle bli erbjuden samma hjälp.

Redan 2019 besökte hon ett uppdrag med Honoré, men då blev han inte godkänd för operation. Hans värden var för dåliga och visade att han var undernärd. I stället för en operation fick de med sig medicin hem och uppmanades att komma tillbaka vid ett senare tillfälle. Att en pandemi skulle bryta ut kunde ingen förutse då.

Mamma Eclaire och Honoré strosar genom sina hemkvarter. Pappa Amdromique och en storebror finns också i familjen. Foto: Jörgen Hildebrandt

En svår tid för familjen
– Vi har haft det kämpigt, men inte så svårt som många andra. Vi har alltid haft det nödvändigaste, säger Eclaire.

När pandemin år 2020 var ett faktum var oron för att bli smittad stor hos alla. Det blev en svår tid för familjen då både Eclaire och hennes man, Honorés pappa Amdromique, förlorade sina jobb. Helt plötsligt stod familjen utan fast inkomst. Amdromique drabbades av TBC och kunde inte jobba kvar på sitt arbete. För att få in lite pengar till familjen började Eclaire sälja bröd och annat i området.

Eclaire berättar att hon fick ett samtal från de lokala patientsamordnarna från Operation Smile under pandemin och blev erbjuden ett matpaket med ris, bönor, mjölk och olja. Det var en tacksam hjälp under en tuff tid. Men för Honoré innebar pandemin att väntan på operation blev extra lång.

Ett nytt hopp väcks
En dag får Eclaire ett sms från den lokala mobiloperatören om att Operation Smile ska genomföra ett operationsuppdrag. Hoppet om en ny framtid väcks, och hon och Honoré packar en liten väska och ger sig av. Väl framme får Honoré träffa barnläkare, tandläkare, sjuksköterskor och logopeder – och den här gången kan mamma och son andas ut. Honorés läppspalt ska opereras om bara några dagar!

– Det kommer att göra stor skillnad, säger Eclaire. Han kommer att få nya kompisar och han behöver inte bli retad längre.

Äntligen! En ivrig Honoré strålar som en sol när vår volontär, narkosläkaren Jonas Wanbro, bär in honom till operation. Foto: Jörgen Hildebrandt

Den långa väntan är över
När operationsdagen är inne och Honoré är i trygga händer på operationsavdelningen träffar vi Eclaire utanför sjukhusbyggnaden. Hon berättar att Honoré varit otålig och ivrig att komma i väg hela morgonen. 

– ’Mamma, när ska jag bli opererad?’ frågade han flera gånger. Själv är jag inte direkt nervös, men heller inte helt lugn, säger Eclaire.

Efter operationen, när de båda återförenas på uppvaket, känner Honoré försiktigt över läppen med tungan och undrar hur de lagade läppen. 

– Mamma, hur gjorde de?

När han fått se sig i spegeln konstaterar han att de har gjort en bra reparation. Honoré är nöjd!

– Han är så fin, säger Eclaire, märkbart rörd. Och han kommer att bli ännu finare när såret har läkt!

”Hur gjorde de, mamma?” var det första Honoré frågade sin mamma när han vaknade efter operation. Visst blev han fin? Foto: Jörgen Hildebrandt

Planer för framtiden
Hemma i kvarteret har grannarna vant sig vid hur Honoré ser ut. Ibland blir han retad, men han får ofta vara med de andra barnen och leka. De kan dock inte kommunicera: Honorés gomspalt påverkar talet så mycket att han har svårt att göra sig förstådd. Därför är nästa milstolpe en operation av gommen, vilket Eclaire har siktet inställt på redan nu. Hon vet hur viktigt det är för talet och för Honorés utveckling.

Även Honoré har planer för framtiden: Han ser först och främst fram emot att börja skolan igen. Att göra läxor är det bästa, men diktamen och franska är också kul. Och senare i livet? Ja, då ska han jobba och tjäna pengar. Och skulle han bli arbetslös, då kan han alltid sälja korv, kött och kyckling!


Vill du vara med och förändra livet för fler barn som Honoré?

Ge en gåva

Nyhetsbrev

Var först med att få nyheter, uppdateringar och hjärtvärmande berättelser från fältet. Prenumerera på vårt digitala nyhetsbrev.

Genom att gå vidare godkänner du vår integritetspolicy.