Hallå där… Anna Strömberg, som just varit på Madagaskar!

– Det gör ont i hjärtat att säga nej till undernärda barn, men vi måste sätta säkerheten först.

Vår volontär Anna Strömberg, sjuksköterska på Helsingborgs sjukhus, har just kommit hem från Madagaskar. Denna ö, stor som Spanien, befinner sig i en kronisk kris;  invånarna har de senaste åren drabbats hårt av svår torka samt av tyfoner som sargat en redan svag infrastruktur. På södra ön saknar 70 procent tillgång till rent vatten. Tillvaron är kort sagt extremt krävande – och som så ofta är den extra tuff för våra små patienter! 

Operation Smile: Första uppdraget på Madagaskar efter pandemins utbrott! Berätta om patienterna ni mötte; hur många sökte sig till er och vilka var de? 

Anna Strömberg: Det kändes verkligen fantastiskt att träffa patienterna igen efter det långa uppehåll som pandemin orsakat! Innan operationsveckan drar igång genomför vi en så kallad screening av patienterna, där de får en hälsoundersökning för att se om de tillräckligt friska för att kunna genomgå en operation. Cirka 250 patienter var kallade till screeningen och av dessa fick 142 sedan en operation. Innan pandemin kom det som regel barn i alla åldrar till screeningen, men främst bebisar. Denna gång kom det väldigt många barn med läppspalt som hunnit fylla 2 år. Det var med andra ord tydligt att Operation Smile inte kunnat genomföra uppdrag och operera barn under de två år som pandemin pågått!       

OS: Var det någon skillnad på hur ni kunde ta emot patienterna med tanke på rådande pandemi om du jämför med tidigare? 

Anna: Alla patienter testades för covid-19 innan de kom till “patientbyn”, där de bodde i väntan på att det skulle bli deras tur för operation. Vi har riktlinjer inom organisationen för hur vi ska agera ifall någon patient har några symtom som kan vara tecken på covid-19. Om en patient till exempel fick feber eller tecken på övre luftvägssymtom så isolerades patienten och föräldern för att förhindra att smittan spreds vidare till övriga patienter, och ett nytt test togs på patienten för att säkerställa att det inte var covid-19. 

OS: När alla sökande hade läkarundersökts bestämdes vilka som skulle få en operation. Hur prioriterar ni och vad kan orsaken vara till att man inte väljs ut för operation?  

Anna: Patienterna väljs ut efter ett prioriteringssystem som vi alltid utgår ifrån då vi väljer vilka vi ska sätta upp på operationsprogrammet. Till exempel är barn med läppspalt en prio ett och barn med gomspalt en prio två. Jag skriver barn, men det kan givetvis även vara vuxna patienter som kommer med en läppspalt som aldrig blivit opererad tidigare och som då också blir en prio etta. Att barnet är undernärt kan vara en av flera orsaker som gör att vi tyvärr inte kan erbjuda en operation. 

OS: De barn som är undernärda, vad kan ni göra för att hjälpa dem? Målet måste väl vara att även de ska kunna få en operation? 

Anna: Det gör ont i hjärtat att behöva säga nej till barn som är för undernärda, men vi måste alltid sätta patienternas säkerhet först och det är viktigt att barnen inte är undernärda. På Madagaskar har vårt lokala kontor utarbetat ett välfungerande nutritionsprogram, så om ett barn är för undernärt för att kunna opereras på ett säkert sätt tas barnet upp i nutritionsprogrammet där föräldrarna får råd och stöd kring vilka livsmedel de kan ge sitt barn för att få upp det i vikt. Och vid behov får familjerna med sig ”RUTF-påsar” som bland annat innehåller jordnötspasta och som ger mycket energi till barnen. Operation Smile Madagaskar håller kontakten med familjen och följer barnets vikt och när barnet nått en hälsosam vikt kallas det till screening när vi har nästa uppdrag här. Under screeningen på det uppdrag vi just genomfört kom många barn som genomgått vårt nutritionsprogram och som nu uppnått en hälsosam vikt. Det kändes extra roligt att vi kunde erbjuda dessa barn en operation!  

OS: För den som inte vet hur ett medicinskt uppdrag går till – berätta om din roll och om hur dina arbetsdagar såg ut! 

Anna: Min roll på uppdragen kallas Clinical Coordinator, klinisk koordinator, vilket innebär att jag har ansvar för att se till att alla aspekter av uppdraget löper smidigt och enligt Operation Smiles riktlinjer och att en hög nivå av patientsäkerhet löper som en röd tråd genom hela vårdförloppet. 

Inför uppdraget går jag tillsammans med vår lokala organisation på Madagaskar igenom vilka faciliteter (t ex röntgen) som finns på sjukhuset, hur lokalerna som vi lånar ser ut och säkerställer att vi har allt material vi behöver. Efter screeningen gör jag och övriga teamleaders (det finns en teamleader för kirurgerna, en för narkosläkarna, en barnläkare och en läkare på uppvakningsavdelningen) operationsschemat, och under operationsveckan är det mitt jobb att se till att allt rullar på. 

Jag är även ansvarig för att sjuksköterskorna har det de behöver för att kunna göra sitt jobb. Det är mycket problemlösning, i smått och stort, för att få uppdraget att flyta på så att fokus kan vara på att ge patienterna god vård av hög kvalité genom hela processen – från det att de kommer till vårdavdelningen, till det att de opereras och därefter skrivs ut följande dag. Det är långa dagar, men det är fantastiskt roligt och otroligt givande att se hur väl alla proffsiga volontärer tar hand om patienterna och gör allt för dem! 

OS: Hur många var det totalt som fick sin spalt åtgärdad under de 6 ½ operationsdagarna?  

Anna: Vårt mål inför uppdraget var att operera 125 patienter, men då vi fick låna en extra operationssal av sjukhuset kunde vi erbjuda de vuxna patienterna att få sin läppspalt åtgärdad i lokalbedövning. I och med detta kom vi upp i 142 utförda operationer i slutet av veckan. Det kändes fantastiskt roligt! 

OS: På Madagaskar finns bara tre plastikkirurger på 28 miljoner invånare, vilket gör att väldigt många tvingas leva med sin spalt i många år, kanske hela livet. Vi genomför regelbundet operationer i flera olika städer. Vad säger du om att 142 människor nu fick en operation? Känns det som en droppe i havet, eller vad betyder det för de som får hjälp? 

Anna: Det kan kännas överväldigande när vi gör allt vi kan och ändå bara kan erbjuda 142 patienter en operation när vi vet att det finns så många fler som väntar. Samtidigt gläds jag väldigt mycket med de patienter som blev opererade denna gång! För dem som fick en operation är det en stor sak och en positiv förändring i deras liv som öppnar nya dörrar för dem. Jag hoppas att de barn som tidigare inte gått till skolan på grund av att de blivit retade över sitt utseende nu har möjligheten att återvända till skolan! 

OS: Utöver själva operationerna och nutritionsprogrammet med kurser i näring och hygien, var det något mer som hände under veckan i form av vård eller utbildning? 

Anna: Parallellt med operationerna pågick mycket utbildning av lokala medicinska volontärer. Vi hade till exempel en lokal kirurg som fick arbeta med mer erfarna kirurger och på så sätt lära sig nya operationstekniker. Hon var helt lyrisk över allt hon fick lära sig! 

Även sjuksköterskorna jobbade sida vid sida med erfarna och nyare kollegor från Madagaskar, och mycket erfarenheter och kunskaper utbytes dem emellan! Utbildning är något som Operation Smile verkligen satsar på och det känns väldigt roligt att vara en del av detta. Att satsa på de lokala läkarna och sjuksköterskorna är otroligt viktigt ur ett långsiktigt perspektiv!

OS: Du mötte hundratals barn i Toamasina; fanns där någon som du hann prata lite mer med och som du kan berätta om? 

Anna: Jag hann tyvärr inte prata med så många patienter denna gång, men jag fick höra om en patient som jag kände lite extra för. Patienten och hans familj bodde i Toamasina där vi var och efter screeningen fick de beskedet att det tyvärr inte fanns plats i operationsschemat denna gång, men att de kunde få åka till huvudstaden Antananarivo i maj då nästa uppdrag skulle hållas. Det oroade föräldrarna väldigt mycket då de varken kunde läsa eller skriva och därmed var bekymrade över resan. Jag fick höra om denna patient under operationsveckan och då vi fick en lucka i schemat fick vi möjlighet att ge honom en operation denna gång, så han och familjen slapp den långa resan till Antananarivo!

OS: Som volontärer gör ni ju en fantastisk insats som åker iväg och väldigt osjälviskt bjuder på er tid och inte minst er kompetens, men utan våra generösa givare skulle detta inte vara genomförbart. Man kan faktiskt säga att det är ni tillsammans som utgör stommen, ryggraden, i Operation Smile. Finns det något du som volontär vill hälsa våra givare? 

Anna: Jag vill rikta ett stort tack till alla givare som gör det möjligt för oss att fortsätta att förändra barns liv! Vi kan alla bidra till att göra en positiv förändring för våra medmänniskor, och det ni gör som givare är oerhört viktigt för att vi tillsammans ska kunna fortsätta att ge människor världen runt deras livsglädje och värdighet tillbaka. Ett stort tack till er! 

Var med och förändra fler liv! Ge en gåva redan idag.

Ge en gåva