Honorés tumör slutade aldrig att växa

– Jag minns att när jag såg honom första gången så tänkte jag att hans operation kommer bli en utmaning, säger David Shaye, en amerikansk plastikkirurg som är specialiserad på huvud- och nackkirurgi.

Han pratar om Honoré, en liten pojke från en mindre by utanför Kigali i Rwanda. Pojken föddes med en stor böld i pannan. Mamma Solange berättar att födseln drog ut på tiden så när Honoré äntligen föddes menade läkarna att bölden kanske kunde bero på den utdragna förlossningen. De skickades hem med orden att det nog skulle gå över.

Bölden slutade aldrig växa

Det gjorde det inte. Bölden blev en tumör som bara fortsatte att växa. Snart kom den att tynga hans huvud och nästan täcka ena ögat så att han fick svårt att se, leka och sova.

David Shaye träffar Honoré första gången på ett av Operation Smiles operationsuppdrag på ett distriktsjukhus i Ruhengeri i norra delen av landet. David är inbjuden som volontär och specialist med syftet att utbilda de rwandiska kirurgerna och ST-läkarna i teamet. David Shaye jobbar sex månader om året i Rwanda på universitetssjukhuset i Kigali, men är annars docent vid Harvard Medical School i USA.

– Man ser väldigt många fall här som blivit totalt negligerade, eller så har de fått vänta alldeles för länge på att träffa en kirurg eller en läkare. Så problemen hinner bli extremt allvarliga innan vi ser dem.

Kanske nu eller aldrig

Honoré är ett tydligt exempel på det. När David fick syn på den lilla pojken i vimlet av alla som var där med olika slags problem tänkte han instinktivt att en operation skulle bli svår och att risken för blödning vara stor. Men eftersom Honoré redan fått vänta i så många år var risken överhängande att han kanske aldrig skulle få en operation annars. Det kunde vara nu eller aldrig. Till sin hjälp hade han dessutom några av Rwanda bästa kirurger och ST-läkare, samlade på en plats. Beslutet blev att Honoré skulle få sin operation.

David Shaye, kirurg

När jag såg honom första gången tänkte jag på en gång att det skulle bli ett utmanande fall.

När det är dags väntade mamma Solange oroligt utanför operationssalen. Hon berättar om den långa väntan, om år av oro och utanförskap. Om hur de från dag ett försökt få hjälp, men bara blivit nekade. ”Gå hem, vänta några år… Det går över.” Orden gav ingen tröst, bara ännu mer oro – och väntan.

– Vi började ge upp hoppet om hjälp. Min man och jag sa att vi nog måste acceptera ödet. Vi har alltid älskat honom från första stunden, men det är människor runt omkring som behandlar honom illa. De kallar honom olika namn, säger Solange och söker med blicken mot operationssalen där tiden verkar gå så långsamt.

Behovet enormt stort

Några timmar senare kommer David Shaye ut och kan lugna henne. Det har gått bra. Honoré är nu på uppvaket med ett stort vitt bandage runt huvudet.

– Behovet av den här typen av kirurgi är så stort i stora delar av Afrika. För min expertis handlar det om tumörer, trauman efter trafikolyckor och medfödda funktionsnedsättningar. Det är så många fall, och de hamnar alla tillslut i huvudstaden Kigali. Det är därför det är så viktigt att satsa på att utbilda fler kirurger så att de här patienterna kan få en operation tidigare, och närmare sina hem, berättar David Shaye.

Det är just det som Operation Smile nu gör. I Rwanda fanns bara ett fåtal plastikkirurger för 15 år sen. Idag finns nästan ett tiotal, och ett 20-tal nya är under utbildning genom Operation Smiles program.

– Varje kirurg som utbildas är en enorm investering för framtiden. Vi kan visserligen komma hit och operera enstaka patienter som Honoré, men om man samtidigt kan lära någon att göra ett liknande fall nästa gång så kommer dessa kirurger kunna fortsätta resten av sina liv. Gör matten själv vilken enorm effekt det får i längden, säger David Shaye.

Ingen cancer

Ett år senare kommer Honoré och hans mamma på återbesök till sjukhuset i Kigali, där doktor David väntar. Honoré springer runt i väntsalen som en liten spelevink och charmar alla i sin väg. Hans tumör är borta, bara ett ärr vittnar om det som varit.

Men för Solange finns en annan oro som gnager, och som doktorn känner igen från andra patienter. Han kan nu lugna henne:

– Tumören var inte cancer. Han kommer utvecklas helt normalt och kunna leva ett liv som alla andra.

När Solange får höra det, lutar hon huvudet bakåt och andas ut med en lång suck. År av oro är över.