”Jag kan bara föreställa mig smärtan de gått igenom”

När Operation Smiles volontärer reser ut i världen handlar uppdragen inte bara om att operera barn och vuxna med läpp-käk-gomspalt, utan också om att bygga långsiktig kapacitet genom utbildning. Vid ett av våra medicinska uppdrag i Jordanien låg fokus den här gången på brännskador – ett arbete där sjuksköterskan och volontären Malin Engström deltog.

”Självklart att åka”

Malin har tidigare arbetat på liknande uppdrag i Rwanda och Etiopien, där fokus legat på att stärka kunskapen hos lokala plastikkirurger och narkosläkare. Erfarenheten gjorde att hon utan tvekan tackade ja när hon fick frågan om att åka med till Jordanien.

– Det finns så många barn som brännskadas svårt i länder där man fortfarande lagar mat över öppen eld, berättar hon. Även tvätt och personlig hygien sker ofta nära eldar. För mig kändes det självklart att åka, även om jag inte riktigt visste hur uppdraget skulle se ut.

Operationer som gör skillnad

Det medicinska uppdraget ägde rum i Madaba, söder om huvudstaden Amman. I landet lever nästan tre miljoner flyktingar, framför allt från Syrien, men även från Palestina och Irak. Många bor i stora läger under svåra förhållanden, utan möjlighet att arbeta eller skapa sig ett nytt liv. De flesta patienter som teamet mötte var unga, under 20 år, och kom från dessa läger.

– När det gäller brännskador handlar det ofta om att en transplantation ska göra ärren finare, det var det inte frågan om här. Att transplantera innebär mycket större och i vissa fall mer smärtsamma ingrepp, med stor risk för infektioner. Nu försökte vi förbättra funktionen där brännskadan satt. Många av patienterna hade gamla brännskador som läkt utan riktig vård. Ärrvävnaden hade gjort huden stel och rörelseförmågan kraftigt begränsad. Det var brännskador som jag aldrig ser hemma i Sverige. De hade helt enkelt fått läka ihop som de var. Jag kan bara föreställa mig smärtan de gått igenom, säger Malin.

Känslomässiga möten

En av patienterna gjorde särskilt starkt intryck på Malin. Kvinnan hade skadats när en oljevärmare exploderade femton år tidigare. Hon hade legat i koma i en månad och förlorat nästan allt, även sin man som lämnade henne efter olyckan. Brännskadorna i halsen och munnen gjorde att teamet inte kunde söva henne. Istället fick hon en mindre operation under lokalbedövning och teamet kunde till slut hjälpa henne att öppna mungiporna något, så att hon kan tala, äta och dricka enklare.

– Hon var helt täckt av slöjor. När hon drog upp tröjan och tog av sig handskarna såg jag att hon var svårt brännskadad på både händer och armar, och även i ansiktet. Hon hade så sorgsna ögon. Men när hon kom tillbaka efter operationen såg vi hur något förändrats. Det fanns ett nytt ljus i hennes ögon och hon kunde le! Det var en så liten operation, men den betydde allt för henne, säger Malin.

Hon hoppas kunna möta kvinnan igen vid nästa uppdrag i Jordanien, då planen är att operera hennes händer för att ge henne bättre rörlighet.

– Det här uppdraget var känslomässigt tuffare än de jag tidigare deltagit på, berättar Malin. Vid brännskador handlar det inte om att förändra utseendet – ärren finns kvar. Det kan vi inte ändra. Men det vi faktiskt kan göra betyder så mycket: barnen kan använda båda armarna igen, skriva, leka och röra sig fritt. Det förändrar deras liv.