Smile-reporter Jojje: ”Jag vet lite om hur det känns” 

Så länge Jojje Lindgård kan minnas har han bara velat känna sig helt vanlig, som alla andra. Och tack vare vården, stödet från familjen och operationerna han fått genom åren har han kunnat leva det liv han velat. 

– Jag har sluppit bli retad för mitt utseende eller mitt sätt att prata, och fått chansen att tävla på högsta elitnivå i fotbollsjonglering. I dag pluggar jag historia på universitetet och jobbar extra på en restaurang. Jag har det bra! berättar Jojje. 

Ett självklart val 

Så länge Jojje kan minnas har hans mamma varit månadsgivare till Operation Smile. När han själv blev vuxen ville han fortsätta stötta arbetet. Han hade sett bilder på barn med obehandlad läpp-käk-gomspalt och kunde föreställa sig hur tufft livet kan bli utan en operation i tid. 

– Jag föddes ju själv med läpp-käk-gomspalt. Jag har fått flera operationer genom åren och all hjälp man behöver. För mig har det gått bra, säger han. 

När chansen att bli Smile-reporter dök upp tvekade Jojje inte. Han ansökte och valet föll på honom. Han fick resa till ett medicinskt uppdrag i Casablanca, Marocko, och se hur Operation Smile arbetar. Där fick han med egna ögon se hur gåvorna används och möta barn och familjer som kommit till sjukhuset för vård. 

Ett möte som stannade kvar 

På sjukhuset var stämningen varm. Jojje berättar att teamet gjorde allt de kunde för att mammor, pappor och barn skulle känna sig trygga inför operationerna. Men ett möte stannade kvar lite extra. Det var mötet med 12-årige Nizar. 

Liksom Jojje själv, som opererats av ett och samma team i Malmö under uppväxten, var Nizar bekant med teamet som skulle operera honom. Han dansade in, möttes av applåder och spred härlig energi omkring sig. För Jojje blev kontakten med honom speciell. 

– Jag tror att han förstod att jag hade gått igenom något liknande. Vi fick fin kontakt. 

Nizar skulle opereras i gommen. Ett litet hål gjorde att hans tal blev nasalt, något som kan påverka både vardagen, självkänslan och möjligheten att känna sig som alla andra. 

– Jag vet lite om hur det känns, säger Jojje. 

Fotbollsjonglering mot nervositeten 

Inför operationen jonglerade Jojje och Nizar lite med en fotboll. Det blev ett sätt att skingra nervositeten, om så bara för en stund. Jojje ville göra det han kunde för att hjälpa Nizar att slappna av. 

– Det är alltid nervöst inför en operation. Jag ville göra det jag kunde för att få honom mindre nervös, och jag tror det lyckades, säger han. 

Efter operationen, när det var dags att säga hejdå, gav de varandra en kram och en tumme upp. 

– Nizar hade lite ont, men det går över. Det vet både han och jag. 

”Barnen blir så väl omhändertagna” 

För Jojje blev resan ett starkt kvitto på varför han är månadsgivare. 

– Det var väldigt speciellt att få se att barnen blir så väl omhändertagna. Jag fick många fina minnen därifrån, och att få vara med och sprida ordet om Operation Smile känns bara positivt. 

Jojje är själv färdigbehandlad. Hans sista operation gjordes strax innan han åkte i väg som Smile-reporter. Det han önskar för barn som Nizar är att de ska få samma vård som han själv fått, men också samma möjligheter. Att bara få vara den man är och gå i skolan, spela fotboll och dansa.