Don Alex värld föll samman

Don Alex fjärde barn, César, föddes med läpp-käk-gomspalt och den första tiden blev oerhört tuff för hela familjen. Det fanns ingen hjälp att få, och föräldrarna kunde bara se på när César blev svagare och svagare. Hur skulle de få honom att överleva?

För Don Alex kändes det som om världen föll samman när sonen César föddes med läpp-käk-gomspalt. Känslorna pendlade mellan sorg och hjälplöshet, besvikelse och oro. Tusen frågor väcktes. Var det ett straff från Gud? Hade han, eller kanske Adilia, gjort något fel? Hur skulle de mata honom – och skulle han överleva? Och den stora frågan: Vem skulle kunna hjälpa dem? I deras värld fanns ingen utväg.

– Det var det värsta jag upplevt i mitt liv, eftersom jag inte visste vem jag skulle vända mig till, berättar Don Alex.

Desperation och ångest
Mamma Adilia kände sig maktlös och tänkte att hennes nyfödde son skulle kunna dö när som helst. César kunde inte få i sig någon mat och hans värden blev allt sämre. Till slut var han så illa däran att han nästan gick in i ett vegetativt tillstånd och knappt kunde röra sig.

– Ingen kunde berätta för oss hur vi skulle mata honom!

Föräldrarna blev alltmer desperata och ångesten var ständigt närvarande. I takt med att César blev sämre, började paret söka information. De besökte både privata och statliga kliniker, men beskedet var detsamma överallt: ”vi kan inte hjälpa er”.

En sista utväg
När Don Alex och familjen kom till en klinik i staden Tegucigalpa fick de höra att en operation skulle kosta så mycket att de skulle behöva sälja allt de ägde.

– Det var mitt arv och det smärtade att göra sig av med det, men det smärtade också att se mitt barn dö, säger Don Alex och kämpar med att hålla tillbaka tårarna. Det kändes som att jag stod i en återvändsgränd och allt var ångestfyllt. Då fick jag höra talas om Operation Smile.

Att Don Alex skulle vända sig till organisationen var ändå långt från en självklarhet. Han fick höra att Operation Smile är en organisation som stjäl barns organ och låter läkarstudenter öva sig på barnen. I brist på andra lösningar bestämde han sig för att de skulle ta med sig sonen dit.

– Vi bestämde ändå att vi skulle bege oss till Operation Smiles medicinska uppdrag. Det var vår sista utväg.

Hoppet väcktes
Väl på uppdraget väcktes Don Alex hopp igen. Han kände att ljuset i livet kom tillbaka.

– Så fort vi kom fram fick jag en helt ny känsla och vi blev så väl bemötta. Vi förstod att allt det hemska vi hört om Operation Smile bara var lögner, säger Don Alex.

César fick en operation och för Don Alex blev det en vändning i livet. Där och då bestämde han sig att ingen i hans region ska behöva leva med obehandlad läpp-käk-gomspalt. Inte så länge Don Alex lever.

I dag söker han upp folk och berättar om, och övertygar dem, att hjälp finns att få. Många gånger tar han med sig César, eller ett foto av honom, som ett bevis på att en operation är säker och ger fina resultat.

– Jag tror att vi har tagit oss till platser som inte ens myndigheterna nått ut till. Vi har åkt bil, båt, ridit och vi har gått många mil för att hitta nya patienter.

Ett nytt uppdrag
När Don Alex började engagera sig och sjukhuspersonalen fick upp ögonen för hans engagemang och drivkraft, sattes hjulen i rullning. Tidigare hade inget skyddsnät eller någon uppföljning erbjudits för nyblivna föräldrar till barn med spalt. De fick helt enkelt lämna sjukhuset och därefter fanns ingen kontakt. Nu finns en ny tågordning. Så snart ett barn med läpp-käk-gomspalt föds, ringer läkarna till Don Alex som blivit länken mellan dem och patienterna.

– Jag vill inte att någon ska behöva gå igenom det vi gått igenom, säger Don Alex, som genom sitt stora arbete och fina bemötande fått titeln ”Don”, ett uttryck för aktning och respekt.

Med Don Alex hjälp har många patienter fått en operation och han har själv fått jobb på hälsoministeriet i Honduras. Han är sitt löfte trogen; ingen ska behöva leva med obehandlad spalt i Olancho-regionen.

Läs om när Don Alex hjälpte Manuelito