Nyhet Indien 2021-06-27

”Nu vill jag hem och visa mitt nya utseende”

Omsorgsfullt och med snirkliga, vackra bokstäver skriver 15-årige Gurupada sitt namn. Han sitter lutad över ett bord och hjälper sin farbror att fylla i hälsodeklarationen. I den stora salen med betongväggar blir ljudnivån tidvis nästan outhärdlig. Det är i slutet av februari 2020 och ännu har inte pandemin slagit till med full kraft. De två befinner sig på ett sjukhus i indiska Durgapur, dit Operation Smile har kommit för att operera barn och vuxna med läpp-käk-gomspalt. 300 patienter är på plats för att genomgå den obligatoriska hälsoundersökningen, som alltid inleder ett uppdrag för att avgöra vilka som ska få en operation.

Gurupada är den ende i familjen som kan läsa och skriva. Inför sin läkarundersökning hjälper han sin farbror att fylla i hälsodeklarationen.

Plastikkirurgen Gautam Sarkar undersöker Gurupada noggrant. Gurupada har en ensidig läppspalt, men också en speciell form av gomspalt där gommen är delad, men inte öppen. Den syns som en blåaktig linje uppe i gommen.

– Det är sällan man ser den här typen av gomspalt så tydligt, förklarar Gautam. Vi får se vad logopeden säger. Om talet är påverkat kan det bli aktuellt med en gomspaltsoperation också.

15-årige Gurupada har äntligen kommit i kontakt med Operation Smile – i elfte timmen; uppdraget i Durgapur i februari 2020 skulle komma bli det sista i Indien på länge, i och med att pandemin i samma veva slog till med full kraft.

Gurupada är den enda i sin familj som kan läsa och skriva och sedan han var tolv år har han drömt om att bli läkare. Familjen bor i en liten by och livnär sig på boskapsskötsel. Gurupada trivs rätt bra i skolan, men till skillnad från sin yngre bror som ofta är ute och leker, sitter han mest hemma.

– Jag gillar att rita landskap och ibland träffar jag min kompis Durga. Vi brukar läsa högt för varandra ur bengaliska äventyrsböcker.

Familjen visste tidigt att det gick att operera Gurupadas spalt, men hade inte råd. När Gurupada var sju år försökte de ta sig till en klinik som kunde erbjuda en gratis operation, men de missade bussen så det blev ingenting.

Kvällssolen värmer utanför sjukhusentrén där vi sitter på en låg stenmur. Gurupada tittar blygt ner i marken och sparkar med gympaskorna på några lösa stenar. Han är tystlåten och fåordig och funderar länge innan han svarar.

– Jag vill bara få min operation gjord och komma hem och visa mitt nya utseende.

Redan nästa dag är det dags och Gurupada väntar tålmodigt i lekterapin på att bli kallad ner till operation. Alla barn och ungdomar besöker lekterapeuten före operationen, för att få information om vad som ska ske och för att pyssla lite, för distraktionens skull. När barnläkaren Arash Babaoff kommer för att hämta honom lyser Gurupada av förväntan.

– Det är häftigt med barn som är stora nog att förstå vad en operation innebär, och redan före operationen inser hur den kommer förändra deras liv. Jag har aldrig varit med om en ivrigare patient, säger Arash Babaoff.

Gurupada tar täten ner till operationssalen och när det är hans tur nästan springer han in och hoppar upp på operationsbordet. Han ler stort mot alla och lyssnar uppmärksamt när kirurgen berättar hur en lokalbedövning går till.

… Morgonen därpå sitter Gurupada på sängkanten och tittar i den lilla hopfällbara fickspegel han fått av volontärerna. Gång på gång tittar han. Han har naturligtvis ont och kan inte prata. Men han ler! Han ber om papper och penna och börjar omsorgsfullt skriva ett meddelande. Genom texten får han fram vad han vill säga: ”När jag kommer hem vill jag träffa mina vänner och hitta på roliga saker. Jag ska berätta allt om operationen. Men jag kommer stanna hemma och ta det lugnt tills såret är helt läkt, och följa alla råd som jag fått av läkaren.”

  • Dagen efter operation hade Gurupada för ont för att prata, men han skrev i stället ner sina tankar på en lapp.

  • Efter operationen fick Gurupada en ”Smile bag” av volontärerna, bland annat med en liten spegel. När vi möter honom sitter han på sängkanten och betraktar sitt nya utseende.

Vi får med oss lappen och lämnar Gurupada där, på sängkanten. Några månader senare skickar han mobilbilder hemifrån byn: Där står han, 15-åringen med sitt nya utseende, sitt nya leende. Fotbollen är med och så några kompisar. Gurupada ser nöjd ut – och inte minst ser han ut som vem som helst, som en i gänget.

Vill du hjälpa fler tonåringar som Gurupada till ett helt nytt liv? Ge en gåva här.

Nästa nyhet

Nyhet

”Hon önskade bara att hon inte skulle dö”

”Patienten var en extremt charmig 10-åring och när jag frågade vad hon mest av allt hoppades på gällande operationen svarade hon lugnt att hon bara önskade att hon inte skulle dö. Jag sa att det skulle vi allt se till, och undrade vilket resultat hon såg framför sig. Hon sa att hon hoppades bli lik sin mamma.”

Läs mer Dominikanska republiken 2021-06-04

Nyhetsbrev

Var först med att få nyheter, uppdateringar och hjärtvärmande berättelser från fältet. Prenumerera på vårt digitala nyhetsbrev.

Stöd Operation Smile