En kamp mot stigman och tabun

När Kenny föddes med läpp-käk-gomspalt blev de nyblivna föräldrarna Dorcus och Eric förbryllade. Ingen av dem hade sett någon med spalt förut och till en början var det svårt för dem att acceptera Kennys öde. Reaktionerna från omgivningen fick Dorcus att gömma undan sitt barn när hon besökte kyrkan och marknaden.

När förlossningsläkaren informerade Dorcus om att hennes son fötts med läpp-käk-gomspalt visste hon inte vad det var. Hon kände besvikelse, men också förvirring över vad det berodde på och vad som hade gått fel under graviditeten. Eller handlade det kanske om häxkraft?

– Jag hade svårt att acceptera det först, men jag var ändå glad att få träffa Kenny. Graviditeten var tidvis besvärlig och jag var lättad att det var över, säger Dorcus.

Gömde undan sonen
När Dorcus och Eric kom hem med Kenny efter en vecka på sjukhuset lät reaktionerna från omgivningen inte vänta på sig.

– Folk skrattade åt mig och sa att jag hade fött ett barn som det var fel på, berättar Dorcus med sorgsna ögon. Det var svårt för mig att inse att min pojke inte var välkommen i samhället. Jag fick kämpa mot stigman och tabun, trösta mig själv och acceptera att han var min son – även när andra sa att han inte var fin.

För att undvika nyfikna blickar och hån och inte minst för att skydda både sig själv och Kenny, bar hon honom på ryggen och hängde en filt över honom när de var ute.

– Det var tur för oss att Kenny är så lik sin pappa. Det råder ingen tvekan om att Eric är pappa till Kenny. Hade det inte varit så hade han kanske lämnat oss.

Att familjer splittras och föräldrar separerar är inte ovanligt när ett barn föds med läpp-käk-gomspalt. Pressen från omgivningen, skuldkänslor, stigman och okunskap om vad det beror på blir helt enkelt för mycket och ofta får mamman bära hela skulden.

En omtumlande insikt
Det har nu gått fyra månader sedan Kenny kom till världen och Dorcus har tagit honom med sig på den sex timmar långa resan till Universitetssjukhuset i Kigali. Här kan han få en kostnadsfri operation om alla värden ser bra ut, det har hon fått veta.

I väntrummet till undersökningssalen är det lätt att lägga märke till Kenny bland de andra som väntar. Han sitter tryggt i Dorcus knä iklädd en solgul t-shirt. Han tittar nyfiket på de andra barnen och sträcker sina små armar mot dem. För Dorcus blev det omtumlande att se andra de andra barnen i väntrummet.

– Jag trodde att jag var den enda som fött ett barn med spalt. Jag känner mig lättad, säger hon.

Undersökningen går bra och snart kommer beskedet: redan dagen därpå ska Kenny få sin operation!

Allt förändras
Nästa dag är det en nervös Dorcus som lämnar sin son till operation. Natten har varit lång och även Kenny har varit orolig. Men snart sitter Dorcus vid Kennys sida igen. Allt har gått bra och hon strålar, tackar Gud och stryker Kenny ömt över kinden innan hon tar honom i famnen.

– Det här förändrar allt, särskilt för vår familj. De som haft svårt att acceptera honom kommer att göra det nu. Och för mig är det en stor förändring, nu behöver jag inte dölja hans ansikte längre. Nu kan jag stolt visa upp honom för alla.  

• 

• 

Läs mer om Rwanda och hur Operation Smile bidrar till att öka tillgången till vård så att barn som Kenny kan få en operation i tid: Två plastikkirurger blir fem!