Johannes Quiding Lood är hemma i Helsingborg efter två uppdrag på kort tid. Det ena i Indien, det andra på Madagaskar. I bagaget med sig hem har han berikande erfarenheter och insikter, nyfunna bekantskaper och nya ovärderliga yrkeskunskaper.
En volontärgnista tändes
Johannes fick upp ögonen för Operation Smile tack vare en kursare på läkarutbildningen. Hans egen volontärbana inleddes med ett uppdrag i Nicaragua. Det blev en omvälvande upplevelse, lite av en kulturchock och en ordentlig mental urladdning. Det var många barn som skulle bli opererade under det korta uppdraget. Därtill kom nya arbetssätt, andra sätt att söva och stationer i operationssalen som inte var organiserade på samma sätt som hemma.
– Det var nervöst – det är klart att jag, som ung ST-läkare inom anestesi, ville göra bra ifrån mig. I efterhand är minnet faktiskt lite dimmigt från det första uppdraget. Med det sagt var det också en väldigt fin upplevelse – och det var där och då min volontärgnista tändes!
Efter flera genomförda uppdrag vet Johannes nu exakt hur det fungerar och vad han förväntas göra.
– Det gör att jag kan lyfta blicken och ta in så mycket mer runtomkring, som kulturen, religioner, dofter, smaker och möten. Det är väldigt fint, säger Johannes.
Stora behov, stora kontraster
Vid ett uppdrag blir ojämlikheten i vården ur ett globalt perspektiv tydlig. Som narkosläkare vet Johannes hur viktig en operation är, och mötet med barn och äldre patienter som levt med obehandlad läpp-käk-gomspalt länge väcker många tankar.
– På ett uppdrag blir det som ett destillat: det kommer 200 barn med läpp-käk-gomspalt som inte kan erbjudas någon sjukvård. I Sverige skulle dessa barn få en operation tidigt i livet, och man tänker direkt ”här behövs vi”.
Johannes har också blivit medveten om de stora skillnaderna i vilken utrustning som finns att tillgå i det dagliga arbetet. I ett land som Madagaskar är resurserna väldigt knapphändiga i förhållande till vad som står till buds i Sverige.
– Man tvättar, steriliserar och återanvänder på ett sätt som vi inte gör i Sverige. Vi är vana vid väldigt avancerad utrustning, men jag har sett att man kan komma väldigt långt med mindre avancerad utrustning och färre resurser. Att mina kollegor på Madagaskar kan utföra sitt arbete trots de knappa resurserna säger något om deras skicklighet. Jag måste säga att jag har stor respekt för dem, säger Johannes.
En ynnest att vara volontär
Att vara volontär och göra skillnad är en viktig del av Johannes liv. För det enskilda barnet som får en operation blir inverkan så stor och det är en viktig drivkraft för honom.
Det är inte alls ovanligt att folk reser i dagar till ett uppdrag i hopp om att få en operation. Tänk dig själv om du skulle behöva ta dig från Gällivare till Helsingborg för att få rätt vård …
– För mig känns det bara helt rätt! En operation kan förändra så mycket på så många plan, inte minst barnets känsloliv, deras självförtroende och möjlighet att skaffa familj och jobb senare i livet.
Många av de patienter Johannes har träffat har gjort stora uppoffringar för att ta sig till uppdrag. Avstånden till närmaste vårdinrättning är många gånger ofattbart stora och när patienterna kommer till ett uppdrag står allt hopp till volontärerna.
– Det är inte alls ovanligt att folk reser i dagar till ett uppdrag i hopp om att få en operation. Tänk dig själv om du skulle behöva ta dig från Gällivare till Helsingborg för att få rätt vård …
– Att jag sedan får jobba med skickliga kollegor från andra länder som kan dela med sig av sin enorma expertis, det är en ynnest. Det gör mig till en bättre narkosläkare, och det gynnar mina patienter här hemma – jag känner att det här är något av det bästa jag kan göra. Jag har jobbat inom många spännande och vitt skilda verksamheter, men att vara volontär för Operation Smile toppar listan över meningsfullhet!
Här kan du se Johannes vloggar från både Indien och Madagaskar!